Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Henrik de Man: Den nyupptäckte Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nyupptäckte Marx 427
gått och likaså dess mål och mening. Om man i stället för att
förkroppsliga denna marxism till en dogm eller ett system, uppfattar
den som en levande kraft, om man alltså varken lössliter den till
sina impulser från Marx’ personlighet eller i fråga om dess historiska
gestaltförändringar från omvärldens ideliga förändringar och de
därur uppkomna uppgifterna, så hör Marx av år 1844 likaväl till
marxismen som Marx av år 1867 eller än mer än Engels av 1890.
Det är tillräckligt för att offentliggörandet av Manuskriptet skall
ge den socialistiska teorin anledning att ånyo ställa frågan om
förhållandet till marxismen såsom en fråga om Marx’ förhållande till
marxismen.
Jag för min del erkänner allvaret i denna nya frågeställning,
eftersom de väsentliga kritiska invändningar, som jag gjort mot
marxismen, icke träffa Manuskriptets Marx. Också för mig uppstår alltså
frågan, i vad mån vid en kritik av den nuvarande marxismen —
vilken jag sakligt knappast bedömer annorlunda än för sex à sju
år sedan — en hänvisning är möjlig till de andliga drifter, eggelser,
som funnos hos Marx själv.
Om det därvid blott ankomme på polemiskt rättshaveri, kunde jag
göra svaret lätt för mig genom att säga: så länge marxismen i den
form dess nu levande teoretiker givit den icke erkänner denna
marxska humanism och icke upptagit den i sin egen tankevärld, har
jag kvar anledningen att föredraga formeln reformation av
marxismen framför formeln revision och att såsom ett frångående av den
nuvarande tidens väsentliga uppgift avböja att förvandla diskussionen
av denna reformations sakliga nödvändighet till en textkritisk
disputation om marxcitat.
Men jag har heller ingen anledning att förtiga att min kritik av
marxismen utgår från en position, som i väsentliga punkter täckes
av fyrtiotalets humanistiske Marx. Ju mera är jag beredd att lägga
samma mening i denna kritik som föranledde — eller kunde ha
föranlett — Marx att senare säga: Moi, je ne suis pas marxiste (jag,
jag är inte marxist).
Om han verkligen en gång sagt detta eller inte synes mig därvid
tämligen utan betydelse, ty då jag läser hans Manuskript tycks det
mig, som om jag hela tiden hörde honom ingenting annat säga. Jag
känner därför min överensstämmelse med Marx av 1844 icke såsom
ett uppgivande av min sakliga ställning till (eller, om man vill, i)
den nuvarande marxismen utan såsom ett befästande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
