Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Litteratur - R. v. Ungern-Sternberg: Die Planung als Ordnungsprinzip der deutschen Industriewirtschaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Dr R. v. Ungeffi-Sternberg: Die Planung als Ordnungsprinzip der
deut-schen Industriewirtschaft. Stuttgart 1932. 108 sid.
Det har i Tyskland ända sen Walter Rathenaus inlägg under krigsåren
funnits talrika anhängare av planhushållningens idéer, även utanför de
socialistiska kretsarna. Det nya uppsvinget för det kapitalistiska
näringslivet under några av 1920-talets år trängde väl dessa strävanderi
tillbaka, men så mycket kraftigare ha de tagit fart under den nuvarande
depressionen. Ungern-Sternberg förfäktade emellertid även under de
»goda tiderna» samma synpunkter som nu, och hans framställning är
till-rädkligt ingående för att läsarna skola kunna få en konkret bild av delt
åsyftade omläggningen av den ekonomiska organisationen.
Boken inledes med en överblick av de närmast liggande orsakerna till
krisen — krigets följdverkningar, kapitalbristen i Mellaneuropa med
kapitalöverflöd i Frankrike och U. S. A., avspärrningen mellan länderna,
rationaliseringen — men förf. stannar inte där utan går vidare till själva
átt ekonomiska systemet, i vars förändringar han finner de djupare
förutsättningarna för depressionen. Han tror sig kunna iakttaga en
försvagning hos själva den kapitalistiska andan, i företagsamheten och
villigheten att ta risker. Den kapitalistiske företagaren har inte längre tillgång
till obegränsade mängder arbetskraft, över vars pris han egenmäktigt
kan bestämma. Fackföreningar och stat ha satt gränser för nedpressningen
av lönerna. Staten ingriper för att skydda näringsgrenar och enskilda
mot följderna av konkurrens och kriser. Då industrier och banker sålunda
hindras att göra bankrutt, sätter man ur spelet det fria näringslivets egna
metoder att rensa ut det fallfärdiga, utan att ersätta dem med andra och
bättre. Det är de inom det kapitalistiska systemet framvuxna tendenserna
till sammanslutning, kartellbildning, prisreglering, som radikalt förändrat
läget och i grunden upphävt förutsättningarna för ett »fritt» näringsliv.
Men denna utveckling är inte godtycklig. Den hänger samman med
stordriftens fördelar och tillväxten av de fasta kostnaderna. Därför finns
det inte heller någon »väg tillbaka» till den fria konkurrensen. Det
förbjudes både av teknikens utveckling och av förändringarna i
människornas syn på näringslivet. De frågor förf. här är inne på ligga även bakom
diskussionen i de sex engelska inlägg om den ekonomiska krisen, som
behandlas på annan plats i detta häfte. Men de engelsmän, som anvisade
en »återgång» såsom räddningen, togo inte upp frågan om dess
möjlighet. Att en tysk skall finna en upplösning av kartellerna, förbudi för
prisöverenskommelser ete, över huvud taget en strävan efter den liberala
ekonomilärans idealsamhälle vara ur räkningen, väcker knappast
förvåning, och huvuddelen av boken ägnas åt de praktiska frågorna, hur
fördelarna av organisation och samarbete skola kunna bevaras, samtidigt
med att de olyckor undvikas, som följa av att enskilda ha makt över
sammanslutningarna och använda den utan hänsyn till det allmännas
intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
