Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Litteratur - R. v. Ungern-Sternberg: Die Planung als Ordnungsprinzip der deutschen Industriewirtschaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 429
Efter en argumentering för reform gentemot revolution, varvid
olikheterna mellan Tyskland och Sovjetunionen understrykas, följer så den
stora huvudavdelningen om planering och planhushållning inom industrin.
Förf. hör inte till den grupp, som har sympatier för en nationalsocialistisk
»autarki». Han framhäver kraftigt Tysklands beroende av världen i övrigt,
och den verkliga omkretsen för den planhushållning, han tänker sig som
det praktiska målet, är Europa eller Västeuropa. Att gå längre skulle för
ögonblicket mana fram olösliga problem. Men förutsättningen för en
ordnad samverkan mellan de västeuropeiska folkhushållen är, att1 dessia,
särskilda hushåll inom sig äro planmässigt organiserade. Och han avvisar
tanken, att det skulle vara hopplöst att göra någonting till förbättring av
Tysklands läge, förrän man börjat organisera internationellt.
Hemmamarknaden är dock även för Tyskland av avgörande betydelse. Men
planhushållningen hämtar inte sin aktualitet bara ur behovet att göra
någonting mot den nuvarande krisen. Dess huvudsyfte är att skapa en
organisation till förebyggande av de nya kriser, sofri ett liberalt
individualistiskt system inte kan undkomma.
Planhushållningens princip är enligt förf. ingen annan än den, som
redan nu tillämpas inom det enskilda företaget. Samma överblick och
inordning av delarna under det hela skall skapas för hela näringslivet.
Egentligen är det industrin som behandlas, och i samband därmed
bankoch kreditväsen. Handeln beröres mycket kortfattat och jordbruket alls
Inte. Att staten måste utöva en sådan kontroll över kreditväsendet, att
kapitalplaceringarna ledas enhetligt, anses för givet. Om detta kräver
statens övertagande av hela bankväsendet diskuteras icke. Däremot
behandlas utförligt frågan om de stora industrisammanslutningar, som skulle
utgöra grundvalen för den ordnade produktionen, nödvändigt behöva
tän-ikas vara statens egendom. Det är närmast de finansiella svårigheterna för
ett »förstatligande», som leda förf. till en organisationsform, där privat
äganderätt till företagen finns kvar men likväl garantier skapats för att
det allmännas intressen bli bestämmande i ledningen.
Det stora problemet för dessa »allmännyttiga karteller», såsom man
kanske kunde kalla dem, är att skapa sådana former för prisbildningen,
att den både ger ledning för (kapitalinvesteringarna och främjar strävandet
till effektivitet i produktionen. Förf :s polemik mot den inte sällan
framförda åsikten, att ett organiserat näringsliv måste reda sig utan priser som
vägledare, är ganska ingående och överensstämmer med vad man i
allmänhet från socialistiskt håll brukar anföra. Han framhåller därvid, hur
prisproblemet just nu i Sovjetunionen är en av de stora huvudfrågorna.
!Då enskild kapitalbildning och enskild kapitalplacering inte skulle vara;
uteslutna, söker förf. former, i vilka det skulle vara möjligt för enskilda
att inom »industrigemenskapens» ram sätta i gång nya företag. De tidigare
företagens ovilja mot nya »konkurrenter» skulle inte förhindra
uppkomsten av företag mera effektiva än det förutvarande genomsnittet. För
övrigt erinrar förf. om att redan nu på grund av begränsningar i
konkurrensen det inte är denna som framför allt driver fram rationaliseringar
och prissänkningar utan målmedvetet forskningsarbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
