Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Olof Olinder: Frågan om skatt på oförtjänt jordvärdestegring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 Olof Olinder
kostnaden härför icke ingå i den beskattningsbara värdestegringen.
Då samhället självt mot ersättning (gatumarksersättning m. m.) från
markägaren utfört liknande anordningar, bör vad som sålunda
uppburits i ersättning likaledes avräknas. Skatten skall icke heller träffa
byggnadsvärdet utan endast markvärdet — eventuell värdestegring
av byggnad är av annan karaktär och inte av samma varaktighet som
stegring i markvärdet — men det kan givetvis i praktiken vara
ganska svårt att skilja markvärdet från byggnadsvärdet.
Skatteprocenten har, i de fall då denna beskattning hittills kommit
till användning, i regel satts mycket lågt. I Tyskland och Österrike,
där en indirekt jordvärdestegringsskatt på en del håll blivit införd,
utgör skatten endast undantagsvis mer än 30 % (engångsbelopp) av
den beskattningsbara värdestegringen. I Danmark, varest en direkt
jordvärdestegringsskatt i en del kommuner i år upptages för första
gången, utgör skatten en årlig avgäld av endast 1 % av
värdestegringen (för närvarande den markvärdestegring, som uppstått mellan
1927 och 1932 års allmänna fastighetstaxeringar). I de förslag till
direkt jordvärdestegringsskatt, som framlagts i Sverge, har man
tänkt sig en årlig avgäld av 2 % av värdestegringens kapitalbelopp.
En jämförelse mellan de båda skattemetoderna måste, synes det,
obetingat utfalla till fördel för den direkta metoden. Utgår man
ifrån, att en sådan beskattning är behövlig, måste det vara
fullständigt felaktigt att indriva skattebeloppen endast i den mån
fastigheterna göras till föremål för försäljning. Det är ingenting, som
hindrar, att en fastighet under århundraden övergår i annans ägo
endast genom arv. Ehuru en eventuell värdeökning i fullaste
utsträckning åtnjutits av ägarna, skulle den i sådant fall ändock bliva
obeskattad, till dess försäljning ägde rum.
Vid motiveringen för införandet av en jordvärdestegringsskatt
anför man ofta, att en sådan skatt är att anse såsom en yttersta
konsekvens av den s. k. intresseprincipen i beskattningen, vilken som
bekant i första hand ansetts utgöra den teoretiska grundvalen för
den kommunala beskattningen. Principen innebär som bekant, att
var och en skall betala skatt i förhållande till det intresse eller de
fördelar han kan hava av de kommunala anordningarna. Samhällets
åtgärder bliva givetvis mer eller mindre till nytta för alla dess
invånare, men det är tydligt, att ägarna av den mark, varpå
samhället är uppbyggt, i stor utsträckning draga fördel av alla
anordningar, som locka till bosättning i samhället. Man har därför ansett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
