Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Otto R. Wangson: Kvinnan och arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 Otto R. Wängsön
större självbehärskning, bättre nerver. Medgivet att han har alla
naturliga förutsättningar att bli en överlägsen bilförare. Likväl ha
fackmän, i vårt land och helt nyligen, givit uttryck för den bisarra
uppfattningen, att kvinnorna äro alldeles förträffliga, säkra och pålitliga
bilförare, på sätt och vis väl så bra som männen. Hur förklara detta
(och helst på ett sätt som inte sårar vår manliga fåfänga) ? Skola
vi säga, att kvinnan kompenserar sin underlägsenhet redan genom att
känna sin begränsning? Hon är inte, som mannen, överdådig ("Åka
på isen hala" .. .)• Hon kan låta sig omköras utan att se rött (jämför
vad som nyss sades om självbehärskning och nerver; när allt kommer
omkring var det kanske inte ens riktigt?), och efter åtskilligt att
döma sätter hon ingen särskild ära i att köra i mer eller mindre
berusat tillstånd. Måhända äro förhållandena analoga på andra
arbetsområden, så att även där mannen skulle få anses överlägsen i
fallenhet och begåvning har kvinnan andra, kanske lika värdefulla
egenskaper, som utjämna differensen.
Därom har jag visserligen inte någon förutfattad mening. Jag har
tvärtom en svag misstanke (förhoppning!), att männen skola förmå
hävda sin verkliga (alltså icke bara postulerade) överlägsenhet på
åtskilliga viktiga områden av samhällslivet.
På andra områden ha sannolikt kvinnorna ett större eller mindre
företräde. Hur som helst därmed — vi sakna ännu tillräcklig
erfarenhet för att med någon tillförlitlighet kunna avgöra saken —; låt oss
tro och tänka vad vi vilja härom, men låt oss i all rättfärdighets
namn obetingat och utan krumbukter erkänna kravet på fri tävlan.
Och inte krypa bakom vad våra fördomar och "instinkter" ha att
säga därom, att kvinnor inte passa för det eller det yrket eller den
eller den platsen.
Låt oss med ett ord inte skära över en kam. Otto Weininger har
ju med stor vetenskaplig apparat bevisat vad det sunda
bondförståndet i alla tider iakttagit: att Man och Kvinna endast äro abstraktioner
och över huvud inte existera uti sin begreppsliga renhet i vår
ofullkomliga värld. De levande varelser, som vi kalla män och kvinnor,
äro blandformer av Man och Kvinna. Den manligaste man har alltid
några (få) procent Kvinna och den kvinnligaste kvinna några (få)
procent Man. Normaltyperna komma med denna förklaring inte att
ligga på så svindlande stort avstånd från varandra. Och utifrån detta
kan man t. o. m. nöjaktigt förklara det eljest paradoxala förhållandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
