Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Otto R. Wangson: Kvinnan och arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnan och arbetet 475
att det finnes dumma karlar och kloka, ja, t. o. m. intelligenta
fruntimmer ...
De senare passa, enligt vad vi med klädsam blygsamhet bruka
dekretera, inte särskilt väl för äktenskapet. Men antaget, att det är
riktigt, så passa de ju uppenbarligen mycket bra för mindre
kvinnliga sysselsättningar, t. ex. för ett eller annat "manligt" yrke! Det
finnes därför icke någon rimlig anledning att utestänga kvinnorna
från fri tävlan på något område av samhällslivet.
Man kan beklaga kvinnornas inträngande på arbetsmarknaden hur
mycket som helst; att hindra det går helt enkelt inte. Ty det står i
en livlig och påtaglig växelverkan med den tekniska utvecklingen över
huvud och är oskilj aktligt från denna. Det är med andra ord en
historisk nödvändighet.
Inom arbetarklassen har man från första början insett och
accepterat detta. Rätten till arbete har aldrig varit arbetarkvinnorna
bestridd, och det har därför ej heller inom deras led uppstått någon
"kvinnosak". Kvinnofrågan har där haft en rent facklig karaktär:
det har gällt att organisera de arbetande kvinnorna för att skydda
dem själva mot hejdlös utsugning och deras manliga kamrater mot
illojal konkurrens. I stället för att upptaga en sönderslitande
könskamp mot männen ha arbetarkvinnorna slutit upp vid sina manliga
kamraters sida och delta i deras klasskamp. Så bör det också vara.
Det kan emellertid kanske vara på sin plats att varna för varje
nyorientering på detta område, som skulle kunna äventyra den
obrutna klasskampsfronten. Varningen adresserar sig i lika mån
till det trång- och kortsynta maskulina könsintresse, som under det
visserligen övermäktiga trycket av en förhärjande arbetslöshet tror
sig om att kunna vrida den ekonomiska utvecklingen tillbaka och jaga
kvinnorna från arbetsplatserna, och till den open-doorfanatism, som
icke frågar det bittersta efter samhällsintresset, då könsintresset står
på spel.
Jag tvekar inte att beteckna båda dessa tidsriktningar som
reaktionära. Den senare skulle visserligen vara tämligen ofarlig — och
har för övrigt visst inte alltid så orätt i sin kritik — om den inte
genom sin aggressivitet gav den andra, verkligt farliga riktningen
vind i seglen.
Jag skall till sist i korthet motivera min karakteristik härovan av
Open-Doorrörelsen och min ställning till det industriella
kvinnoskyddet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
