Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Otto R. Wangson: Kvinnan och arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnan och arbetet 529
käre eller skomakare, för vilket han saknar både utbildning och,
kanske, anlag. Men att en akademiskt bildad eller eljest
yrkes-utbildad kvinna skall lämna sin tjänst och bli grovarbeterska, är den
självklaraste sak i världen. Hon ska ( !) ägna sig åt man och barn!
Och även om mannens inkomst räcker till för att ha tio hembiträden,
så må hon gärna ta dem i sin tjänst och leva som en lyxhustru,
sysslolös och onyttig. Bara inte ta sig något nyttigt före. Det är
dödssynden.
Man svarar: hon får arbeta hur mycket hon vill, i eller utom
hemmet, bara hon inte därigenomi tar levebrödet ifrån någon annan,
som bättre behöver det. Gott. Vem är denne andre? Någon bland
en arbetslöshetsarmé på hundratusen. Familjeförsörjare? Det vet
man inte. Det kan lika gärna vara en ungkarl, manlig eller kvinnlig,
som bor mer eller mindre gratis hemma hos föräldrarna och som
lägger ner lönen på kläder och nöjen. Men det frågar man inte
efter — i diskussionen är han alltid familjeförsörjare med många
barn eller står just i begrepp att bilda familj. Ty det gör sig
avgjort bättre...
När man i samhällssolidaritetens namn kräver av de arbetande
gifta kvinnorna, som oftast äro familjeförsörjare, helt eller delvis,
att lämna rum för manliga familjeförsörjare, då bör man ock i all
rimlighets namn adressera kravet till alla ungkarlar, i vart fall till
alla dem, som ha föräldrahem att ty sig till och som där kunna
få sin försörjning. Eller kan man förklara, varför det är så mycket
mer upprörande, att i en familj med tre minderåriga barn mtin och
hustru på var sitt håll slita för att skänka sina barn utom
försörjning också en god uppfostran, än att i en familj med tre överåriga,
som alla vistas i hemmet, mannen och de tre vuxna barnen arbeta
på var sitt håll och dra in goda förtjänster till, i bästa fall, det
gemensamma hemmet. Det är att märka, att fadern är
försörjnings-pliktig jämväl mot sina vuxna barn, i mån av förmåga å ena och
behov å andra sidan. Och antag vidare i detta senare fall, att
mannen-familjeförsörjaren har förmåga att försörja dem. Han har
kanske 6, 8, 10 eller 12 tusen i inkomst, medan de båda förra
makarna, som sleto för sina minderåriga barn, kanske bara tillsammans
komma upp till 5 eller 6 tusen. Och kräver inte samhällssolidariteten,
om vi ska ta så stora ord i munnen och om vi alltså ska ställa
varandra inför dess stränga domstol, kräver inte samhällssolidariteten
i så fall offer på ett helt annat sätt än vi varit vana att ge? Om
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
