Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1933 - Händelser och spörsmål - Bostadsbygge mot arbetslösheten - Bostadsbyggandet efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 265
borde nästan kunna antaga, att om: alla dessa förutsättningar
förefinnas vore statens bidrag skäligen överflödigt.
Stöd skulle ges. i form av statslån, som utlämnas så att de kunna
väntas befrämja en räntabel bostadsproduktion. Garantier härutinnan
skulle erhållas därigenom att statslånen ekonomiskt förankrades i den
öppna kapitalmarknadens sätt att bedöma läget. Det vill med andra;
ord säga, att statslånen skulle stå i viss relation till un der liggande på
betryggande sätt ordnade krediter. Man tänker sig, att statslånen kunde
uppgå till högst 20 °/o av de underliggande krediternas summa, dock
högst till 15 o/o av fastighetsvärdet. Om öppna marknaden beviljat lån
till 75 o/o eller mer av värdet, skulle alltså 15 o/o (erhållas i statslån,
och om 60 o/o erhållits på öppna marknaden, skulle staten bidraga med
»12 o/o. Om bygget under sådana förhållanden icke skulle kunna bringas
till utförande, vore det ett bevis för att så över huvud taget icke heller
borde ske.
Man torde näppeligen* ha rätt att ens under normala förhållanden,
se så snävtl på frågan. Även ur ren räntabilitetssynpunkt bör man ta
hänsyn till mer än vad som kan komma till synes i en kassabok. Det
gäller i ännu högre grad om en depressionstid, då ekonomiska
verkningar av helt annat slag än de direkta utgifternas förhållande till
avkastningssumman måste influera! på ståndpunktstagandet. Det vill med
andra ord synas, som om utredningen behövde göras om, exempelvis av
dem, som utrett frågan om bostadsbyggande på landsbygden.
Bostadsbyggandet År 1924 antog Internationella arbetskonferensen en
efter kriget. rekommendation angående arbetarnas fritid, i vilken
uppmärksamheten framför allt riktades på
bostadsförhållandena i samband med främjandet av social hygien. Konferensen
var enig om att sunda och trivsamma bostäder voro bästa medlet för
att skydda arbetarna mot sådana risker som alkoholmissbruk, tuberkulos,
veneriska sjukdomar o. s. v. Rekommendationen gick därför ut på ett
ökat byggande av hygieniska bostäder med låga hyror, eventuellt med
stöd från de statliga eller lokala myndigheternas sida. Det ligger i öppen
dag att dessa problem äro av ändå större betydelse den dag som är; den
ökade arbetslösheten och den planerade 40-timmarsveckan bidra framför
allt till att ge frågan om arbetarnas bostadsförhållanden ökad både social
och individuell betydelse. Internationella arbetsbyråns tidskrift
International Labour Review har i sitt februarinummer för i år publicerat
en mycket intressant översikt över bostadsbyggandet efter kriget i ett
antal länder.
Under kriget stod praktiskt taget allt husbyggande stilla, och i vissa
länder var så fallet även åren närmast efter. Den främsta orsaken
härtill var utan tvivel att penningplaceringarna i denna form av
företagsamhet ej ansågos tillräckligt lönande. På många håll tvingades därför
myndigheterna att ingripa och vidta åtgärder i syfte att stimulera den»
helt enkelt nödvändiga byggnadsverksamheten.
I England beräknades år 1919 en brist på 500,000 bostäder. I Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
