Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
Tysk kultur i’Landsflykt. Replik till dr Ahlberg.
Hela världen känner till det nya Tyskland och dess officiella herrars
kulturbarbari. I alla tidningar, i radio, ur varje högtalare få vi bevis
av de nya storheterna själva. Men vi få aldrig glömma, att i tredje riket
bredvid Göring och Goebbels dock finns »en annan sida». Låt icke blicken
skymmas helt av den skandalösa smörja, som de av nazkÜktaturen
be-soldade prestera, och låt oss icke bära höra de röster, som! tala från,
Amsterdam, Paris, Prag och från koncentrationslägren. De må vara
än så värdefulla, men de ha ingen förbindelse med det nuvarande andliga
läget i Tyskland. I varje fall vittna de icke om att någonting1 dylikt
finnes inom de tyska gränserna. Förvisso utgöra sådana fakta som
koncentrationslägren, bokbålet, »bok och gevär» som symbol för uppfostran
och mycket annat mörka punkter för den tyska kulturen. Men betyder
det, art de skola breda ut sig, så att allting blir svart? Omöjligt, om
vi betrakta läget år 1933 som givet, om vi betrakta det med kritiska, ja
fientliga men ärliga ögon. För att finna sanningen måste vi också höra
rösterna inom Tyskland, vilkas maning klingar med kraft mitt i de
härskande medelmåttornas och oförmågans larm. Deras vittnesbörd väger
tyngre än böcker och skrifter från Amsterdam och Karlsbad.
Uppmärksamma vi dem inte, få vi verkligheten emot oss, vilket kunde bli
ödesdigert.
I sin artikel »Tysk kultur i landsflykt» i Tidens novemberhäfte 1933
uttalar dr Ahlberg — uppenbarligen alldeles ofrivilligt — den meningen,
latt tysk kultur möjligen ännu finnes till men blott i emigrantkretsar och
i några koncentrationsläger. Lika uppriktigt, som vi hälsa »Die Sammlung»
från Querido-förlaget i Amsterdam, så gärna vi än erkänna tidskriftens
mission och önska den framgång, lika bestämt måste man undvika att anse
»Die Sammlung» och dess medarbetare — till vilka för övrigt Thomas
Mann icke hör — såsom de enda och allena räddarna av det tyska
kulturlivets ära.
Den som verkligen är förtrogen med tyska förhållanden och som icke
står stelt negativ gentemot allt, som skrivits i Tyskland sedan våren
1933, den måste med samma uppriktighet och glädje, med vilken han
möter »Die Sammlung», uppmärksamma och erkänna alla de bevis för
den obestridliga kulturnivå, som dock faktiskt finns och som man kan
fastslå att den finns. Må det tillåtas mig att anföra ett exempel, som
visserligen icke gör anspråk på att vara officiellt och stamma från nazisj
partiförlag, men som dock är taget ur den ledande oberoende tidskriften
»Die Tat», som utges av det välkända1 Diederichsförlaget i Jena. Det
är ett exempel, hämtat från det tyska andliga livets nutid och får särskilt
värde genom det faktum, att offentliggörandet skett inom Tysklands
gränser. Det kan icke bestridas av någon medarbetare i »Die Sammlung».
I novemberhäftet av »Die Tat» läsa vi en litteraturkritik, som icke kunde
ha skrivits sakligare och skarpare av någon erkänd storhet bland
emigranterna. Med knivskarp penna sker värderingen av en, som underkastat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
