Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Från läsarna
brukar det vara slutsålt på några tiimmar, utan att alltså någon hinner
eller har möjlighet att ingå i någon prövning av säkerheterna.
Men härav följer också, att köparen, om det går illa, skall hålla sig till
banken, som emitterat lånet och därför har att svara för hur den skött
sin bedömning. Vidare skall han förstås undersöka, hur
företagsledningen skött sitt uppdrag. I föreliggande fall borde han då haft större
anledning vända sig mot den styrelse, »om tillträdde vid min avgång och
som lät värdena fördärvas (samma personer voro även styrelseledamöter
i ett dominerande konkurrensföretag) än mot mig, som på allt sätt var
mån om bolaget, varför bolaget vid min avgång hade värden, som
säkerställde lånet till dubbla beloppet.
Att beteckna tilliten till banken som en skral säkerhet, finnes det icke
något fog för. Även i föreliggande fall torde ingen anmärkning kunna
riktas imot den emitterasnde banken beträffande dess bedömning av
säkerheten. Dess omdöme baserades på sakvärdering och kalkyler, som
naturligt är; något vinstresultat har därvid ioke tagits med i bedömningen,
då företaget icke varit i reguljär drift och stod inför en ombyggnad, som
betydde en mångdubbling av kapaciteten.
Att allmänheten skulle kunnat bedöma Högbroforsens obligationslån
efter styrelseberättelserna, är fullkomligt otänkbart, då dessa berättelser
icke pläga innehålla de uppgifter, som äro erforderliga för ett sådant
bedömande, vilket även var fallet med ifrågavarande styrelseberättelser.
Några underliga bokföringstransaktioner ha ej förekommit. Det kan
icke ha varit annat än till obligationshavarnas fördel, att Kreuger & Toll
täckte de tillfälliga förlusterna. Dessa uppgingo f. ö. under de 7 år, jag
ledde bolaget, endast till sammanlagt för alla åren c:a 10 o/o av bolagets
kapital, således mindre än o/o om året i genomsnitt, vilket var en
mycket liten förlustsiffra för en exportindustri under den
deflations-period, som då rådde. — Det frågas i detta sammanhang, om revisorerna
ävenledes intygat, att bokföringen är riktig och överensstämmande med
de faktiska förhållandena, vilka ligga bakom balansräkningarna. Härpå
svaras att så är förhållandet, och har detta intygats, under ed, av de
mest kända och erfarna aukt. revisorerna i landet, herrar Seth Svensson,
H. Hörlin m. fi., vid vittnesförhör inför Stockholms Rådhusrätt; detta
har skett efter det att domen i. huvudmålet fallit i Högsta Domstolen.
Författaren säger, att det är att leka med ord, då det påstås, att jag
och mina bolag icke haft stöd genom lån från Kreuger & Toll. Det
frågas, om vi ej haft stöd i annan form, t. ex. genom subventioner. Som
svar får jag meddela, att min affärsverksamhet varit helt skild från
min broder Ivars, och har varken jag eller något av mina bolag haft stöd
i någon som helst form eller annars några som helst fördelar av vare sig
Ivar Kreuger eller Kreuger & Toll eller dem närstående företag.
Det är riktigt, som författaren säger, att Kreuger & Toll insatt 7
milj. kr. i Högbroforsen. Detta bolag ägde jag emellertid intet som
helst eget intresse i. Jag hade endast åtagit mig ombyggnaden. I
dessa 7 milj. kr., som sammanräknats för alla åren (alltså även de, som
falla utanför min direktörstid), är större delen nyteckning av aktier
samt täckning av kostnaderna för uppläggandet av obligationslånet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
