Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Lindquist, Sven G.: Om kapital och kapitalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kapital och kapitalism
99
ett produktionsvillkor, vilket från utbudssynpunkt är väntande och
från efterfrågesynpunkt är kapitaldisposition. Men då har man bara
tagit upp den formella ställningen inom det kapitalistiska
produktionssystemet och alltjämt förutsatt frihetsvillkoret. Komorzynski
och Philippovich följa däremot den marxska linjen och framhålla
klart kapitalets natur av makt att förfoga över det sakliga kapitalet.
Konsekvensen härav blir då en sådan uppfattning av kapitalräntan,
som Marx i citaten härovan visar, nämligen såsom en på makt
baserad exploatering av en del av det rätteligen arbetarna tillkommande
produktionsresultatet. Det är ju ändå detta speciella förhållande vi
karakterisera som kapitalistiskt, och som vi anse såsom kapitalets
historiska, rättsliga form i motsats till det sakliga kapitalets för ali
produktion kategoriska.
Uppenbarligen kvarstå alltjämt en rad rent teoretiska problem, om
kapitalbegreppets vidd o. s. v., men grunden för en förnuftig
uppfattning är ändock lagd. Och genom den marxska
kapitaldefinitionen får man den enda förnuftiga definitionen på begreppet
kapitalism, nämligen såsom det produktions- (och samhällssystem), där
på grund av de bestående maktförhållandena produktionsresultatet
alltid fördelas tämligen godtyckligt och aldrig efter den gjorda
arbetsinsatsen, vare sig denna varit av vetenskapligt-teknisk,
organisatorisk eller rent manuell art. Arbetsvärdeteorin får naturligtvis inte
fattas på det absurda, matematiska sätt, som är så vanligt hos de
borgerliga kritiker, vilka se värdeläran ur den abstrakta
rättfärdighetens synvinkel. Marx och Engels ha otaliga gånger värjt sig för
en sådan tolkning, och praktiskt visat på hur det samhälleliga
sparandet och kapitalbildningen skola försiggå i den socialistiska staten.
När Cassel här snuddar vid Marx23 så sker det med en rent
subjektiv värdering: "I fråga om mystiska fraser och sofistiska
resonemang erinrar Marx om det värsta av det som skolastiken
frambragte." Och det länder till föga heder för Cassel att kalla
Rodber-tus upp ur den grav, över vilken först Marx och Engels och därefter
Bernstein läst socialismens anatema, och frankt påstå att han —
Rodbertus ■—- här företrädde några socialistiska principer.
Här är icke platsen att vidare gå in på de strider om
kapitalbegreppet, vilka avsatt så många spår inom det sista halvseklets ekonomiska
litteratur, ehuru detta skulle än klarare låta framstå riktigheten i
Marx’ definition. Här må endast tilläggas, att Marx’ uppfattning
står och faller med värde- och mervärdeläran. Den kritik som från
skilda håll rests mot denna har icke kunnat anvisa någon väg ut ur
de svårigheter som uppstå om den avskaffas. Och uppger man Marx’
värdelära så fastslår man rätten för den, som slagit under sig ett
kapital, att formera detta genom att avtvinga andra människor en
del av deras arbetsresultat. Men därmed är också grunden för ali
socialism borta. Då har man accepterat det bestående
kapitalförhållandet såsom riktigt, kapitalismen som helig och dess samhälle som
orubbligt.
23 Cassel: The nature and necessity of interest, sid. 33—34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
