Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Ekman, Nils Gösta: Om idealismens otillräcklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDEALISMENS
OTILLRÄCKLIGHET
Av NILS GÖSTA EKMAN.
Vad menas först och främst med idealism? Ingen kan ge ett
exakt och uttömmande svar på den frågan. Det är så med de allra
flesta av de ord vi använder vid debatter och i dagligt tal, att de
inte har någon absolut bestämbar betydelse. Kanske gäller detta i
alldeles särskild grad om de ord, som vi lånat från främmande språk.
Svårigheterna att komma till något verkligt resultat i ett
meningsutbyte beror inte sällan på att man omedvetet använder samma ord
med olika betydelseinnehåll. Uttryck som demokrati, diktatur,
humanism och marxism är i själva verket synnerligen mångtydiga.
I den följande framställningen bortser jag alldeles från de
skiftande betydelser, som inlagts i begreppet idealism under den
fackfilosofiska diskussionen alltsedan Platon, och tar begreppen idealism
och idealist i en betydelse, som torde vara den vanliga i dagligt
tal och i samband med senare tiders ideella folkrörelser, och som
kanske skarpast framträder i motsättningen mot kristen åskådning.
Det må dock från början och i detta sammanhang framhållas, att
idealismen ingalunda står i något naturnödvändigt motsatsförhållande
till kristen tro. Tvärtom är ali äkta kristendom till sitt väsen
idealistisk. Vanligen fattar man emellertid som ovan antytts idealismen i
en mera inskränkt mening, utan erkänd förbindelse med kristen
grundåskådning.
I den aktuella debatten har begreppet humanism på sistone
kommit fram i förgrunden. Ehuru humanismen måhända historiskt sett
har en något mer handgriplig innebörd än idealismen, så har den
förda diskussionen i varje fall ådagalagt, att uttrycket humanism
är synnerligen svårt att entydigt definiera. Jag vågar emellertid tro,
att de i det följande anförda synpunkterna på idealismen i mångt
och mycket är tillämpliga också på humanismen.
Idealismen är tron på idealen, övertygelsen att det rätta, det goda
och det sanna är de värdefullaste och till sist segrande krafterna i
tillvaron, att anden är verkligare och starkare än materien. Platon
förlade idealen till en övermänsklig värld och råkade därvid i den
teoretiska svårigheten att förklara, hur denna absolut oberoende
idealvärld kunde sättas i någon förbindelse med det mänskliga livet.
En icke religiöst förankrad nutida idealism måste söka idealen inom
det mänskligas sfär. Man ser i idealen enbart mänskliga makter och
möjligheter. Det är en dylik idealism, som oftast eggat och eldat
socialismen i dess strävan mot en rättfärdigare samhällsordning.
Men när socialismen vunnit sina väsentligaste yttre mål är en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
