Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Lindquist, Sven G.: Krisproblemet i socialistisk teori. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
Sven G. Lindquist
"Produktionen av kapitalvaror, i motsats till konsumtionsvaror för
omedelbar förbrukning, är det område där produktionens konjunkturväxlingar
huvudsakligen utspela sig. Kapitalvaruproduktionen stiger alltid starkt och
språng-artat under högkonjunkturerna och röner starka bakslag under depressionerna.
Ur produktionens synpunkt sett visa sig konjunkturväxlingarna regelbundet
innebära en växling i framställningen av produktionsmedel. Samhällets
real-kapitalbildning sker under högkonjunkturerna i snabbare tempo än det på lång
sikt gällande, den varaktiga produktionsappparaten bygges då ut. Därför
uppleva sådana produktionsgrenar som järn- och stålindustrin och den mekaniska
verkstadsindustrin mycket starkare uppsving under högkonjunkturerna än de
konsumtionsvaruproducerande industrierna. Å andra sidan är bakslaget vid
krisen och tillbakagången under depressionen ävenledes starkast för den
kapital-producerande industrin, vilken alltid utgör den egentliga depressionshärden.
Lågkonjunkturen innebär framförallt ett avstannande i realkapitalbildningen."1
Det är inte, som Fredriksson i sin Frihetsartikel antyder, bara
"liberalismens förespråkare", som bestrida riktigheten i hans
resonemang och "påstå det vara logiskt orimligt". Det är också sådana
framstående "liberaler" som Marx, Engels och Bernstein, för att
nämna några klassiker.
Att betrakta "kapitalbildningens relation till konsumtionen som
det avgörande momentet i konjunktur förloppet" är en ren tautologi.
Likaväl som det är blott och bart "ett konstaterande av faktum att
säga, att lönen är "för hög" eller "för låg" under en lågkonjunktur
resp. en högkonjunktur är det truistiskt att säga, att krisen innebär
allmän underkonsumtion: därmed har blott konstaterats den
rubbning mellan produktion och konsumtion, som krisen betyder, och
som uttrycker sig i att produkterna, som söka avsättning på
marknaden, icke kunna avsättas till för företagarna lönande priser, eller
att de faktiska produktiva resurserna icke kunna utnyttjas på ett efter
räntabilitetshänsyn lönande sätt.2
1 Internationella ekonomiska frågor (KF:s förlag 1934) sid. 26—27.
2 Alf Johansson: Löneutvecklingen och arbetslösheten, sid. 106—107.
Kursiv. här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
