Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Fredriksson, Karl: Friheten och tryggheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friheten och tryggheten 137
lekt den svenska socialdemokratin i hågen. Påståendet om motsatsen
är valspöken.
Menar man emellertid med talet om tvekan och fruktan, att den
svenska socialdemokratin, även om den hade oinskränkt fullmakt att
handla efter gottfinnande, ändock skulle känna sig förpliktad att
vid djupare ingrepp i det ekonomiska systemet gå mycket varsamt
fram, då finnes från vårt håll icke anledning att bestrida detta. Den
som trivs med enkla besked vill nog helst ställa frågan som ett
antingen eller: antingen har socialdemokratin uppgivit sina
socialiseringsplaner, och då är det ett bedrägeri mot egna anhängare att skylta
med sådana planer i programmet; eller också vill socialdemokratin
socialisera, och då är det ett smussel att inte genast säga rent ut när
och var socialiseringen skall äga rum.
Jag har i en föregående artikel (Tidens julihäfte 1936) sagt att
välfärdspolitiken anvisar linjen för socialdemokratins praktiska
verksamhet under den överskådliga framtid som det nu lönar sig att
planera för. Motiveringen är krasst formulerad ungefär den, att en
politik efter denna linje lovar snabbare och mera matnyttig utdelning
för de allra mest behövande i samhället än vad fallet kunde väntas
bli om våra krafter skulle sättas in för en direkt socialisering. Det
är vad man kallar en opportunistisk syn, och jag är inte blind för dess
svagheter ur ett vidare idéperspektiv. Den ifrågavarande artikeln
publicerades så sent på sommaren, att den på sina håll uttyddes som
en taktisk fint, med syfte att i valrörelsen dämpa tveksamma väljares
oro beträffande partiets socialiseringsplaner. Har den gjort sådan
verkan, är jag inte alls ledsen. Teoretiska betraktelser brukar eljest
nästan alltid komma på galen tidpunkt i något avseende, och det är
skönt att någon gång kunna utjämna kontot. Vad jag då hade för
ögonen var emellertid närmast frågan vad som för partiets egen del
var den bästa hushållningen med krafterna. Och då under den
antagna förutsättningen, att partiets första och mest angelägna uppgift
vore att åt alla vårt lands medborgare trygga en
behovstillfredsställelse som utesluter materiell nöd. Att lugna farhågor för en
socialisering har aldrig varit min avsikt. Behagar någon hysa dylika
farhågor, så finns det ingen som äger kompetens att bringa oron
definitivt ur världen. Om det alltjämt finnes ett latent
socialiseringshot, så beror det inte på vad man stryker eller låter stå kvar i ett
partiprogram. Utan det beror på i vad mån ett ekonomiskt system
av kapitalistisk typ förmår eller inte förmår att övervinna de livs far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
