Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Schwarz, Salomon: På kontrarevolutionens väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kontrarevolutionens väg 143
Lenins tid, Tomski/ en gång de kommunistiska fackföreningarnas
erkände ledare och många, många andra. Alla dessa skulle under
åratal, ja under årtionden ha hört till "klassfiendema", de skulle alla ha
varit "kontrarevolutionärer".
Visserligen har socialdemokratin haft mycket att erinra mot alla
dessa kommunistiska ledares politisika verksamhet, men det kan icke
avhålla från att protestera mot de uppenbara justitiemorden och mot
de medeltida metoder, genom vilka de anklagade förmåtts till än så
orimliga ångerfulla bekännanden. Detta är dock icke det viktigaste,
det gäller något mycket viktigare än ett antal politiska kämpars öde
och politiska ära. Det är den ryska revolutionens eget öde, som står
på spel.
Den ryska revolutionen närmar sig sitt slut. Det oerhörda
företrädesvis jordbrukande landet, som frigjort sig från absolutismens
bojor, som lagt beslag på den gamla härskande klassens egendom
och framför allt utrotat de sista resterna av junkrarnas herravälde
på landsbygden, bygger med veriklig energi upp ett nytt näringsliv
på nya grundvalar. Den ekonomiska utvecklingen är med alla
misstag och fel ändock väldig, takten på många områden nästan
exempellös, de breda folkmassornas kulturella höjning utomordentlig.
Visserligen har man betalt denna utveckling med de tyngsta offer.
Hela generationer ha så gott som gått under. Det må räcka med
en hänvisning till den karakteristiska åldersgrupperingen av
Rysslands befolkning särskilt i städerna, till ungdomens betydande
övervikt, vilken frapperar den besökande främlingen utan att denne
reflekterar över orsakerna.
Den nya generationen har växt upp i sovjetstatens förhållanden.
För denna yngre generation ha de bestående ekonomiska och
politiska förhållandena blivit något självklart, ty det kommunistiska
partiet har uteslutande andligt och politiskt monopol och har med åren
blivit ett autokratiskt organiserat parti, som systematiskt strävar att
"totalitärt" forma människornas uppfattning. Men det ekonomiska
framåtskridandet och landets kulturella frammarsch omöjliggör i
längden upprätthållandet av överhöghétsregimen. Detta gäller icke
blott för städerna utan också för landsbygden, där bondeklassen
under de sista åren vetat att anpassa sig efter den nya, delvis
påtvingade kollektiva agrar för fattningen och gestaltat kols joserna till
ett medel för ekonomiska framsteg och klassens sociala höjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
