Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 20 april 1937 - Lindqulst, Sven G.: Köpkraft och krisberedskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Sven G. Lindquist
Marx’ skyddande förklädnad ropade i himmelens höjd om
kapitalismens sista kris. Någonstans däremellan låg sanningen, den sanning
som vi i den fortsatta ekonomiska politiken måste bygga på.
Populärt kallades kohandeln för en köpkraftspolitik. Samhället
skulle ingripa och rätta till det missförhållande mellan produktion
(eller produktionskapacitet) och konsumtion, som krisen innebar.
Ingen vettig människa förnekade det sunda och riktiga häri, i vart fall
icke inom arbetarrörelsen. Det är sant, att några röster höjdes för
att låta krisen ha sin gång och det kapitalistiska systemet klara sina
egna svårigheter. Men de resonerade ’’ekonomiskt", icke
socialekono-miskt. De glömde de svältande människorna för förmenta
ekonomiska lagar.
Från deras sida, som lade den teoretiska grunden för denna politik,
uttrycktes det klart nog, att krisens orsaker icke i första hand
intresserade. Snarast skulle man kunna säga, att för dem den bristande
köpkraften icke var orsak till krisen men orsakad av denna. Men
snart nog var man inne på vägar, som härutav skapade en speciell
underkonsumtionsteori såsom en orsaksförklaring till kriserna.
En av de ivrigaste förfäktarna av en sådan har varit Axel Uhlén i
Arbetet, som i en liten, skrift om ’’Kris, köpkraft, treallöner"^ ånyo
framlagt sina synpunkter. Det är klart att problemet hör till de allra
väsentligaste, icke minst därför att det kan sägas bilda en skarp
brytningspunkt mellan outrerat fackliga och outrerat politiska socialistiska
synpunkter. Är underkonsumtionsteorin riktig skulle ihållande
fackliga attacker med kontinuerliga lönestegringar som resultat innebära
krisproblemets definitiva lösning. Men är det verkligen så?
Bortsett från det önskvärda och socialhygieniskt nödvändiga i höga
och höjda löner, har varken Uhlén eller någon annan
köpkraftsteoretiker lyckats visa hur och på vad sätt lönerörelser med logisk
nödvändighet måste inverka bestämmande på konjunktur förloppet.^ Och
dock måste man, om man — som alla nu synas göra — avvaktar en
ny kris, framförallt vara på det klara med dess inre sammanhang för
att en krisberedskap skall bli riktig och effektiv.
Uhlén resonerar nu så, att ingen annan faktor än "arbetslönen, den
genomsnittliga reallönen, bestämmer måttet av den stora
förbrukar-massans köpkraft och därmed dess andel i produktionens resultat".
^ Framtidens förlag, Malmö, kr 2: —.
2 I Uhléns bok tas i huvudsak hänsyn endast till de industriella kriserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
