Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 20 april 1937 - Lindqulst, Sven G.: Köpkraft och krisberedskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpkraf t och krisberedskap 207
Detta antaget som riktigt leder nödvändigtvis till den slutsatsen att
också under högkonjunkturens topp-år, då alla eller nästan alla ha
arbete och arbete till periodens högsta årslönesumma, en
underkonsumtion föreligger, ty annars kunde intet omslag till kris ske. Omvänt
visar antagandet sin egen absurditet, ty hur kan under rådande kris,
arbetslöshet och ytterligt inskränkt konsumtion omslaget till
högkonjunktur komma ? Ytterligare förskärpes detta argument i styrka,
om man besinnar att för ett lands totala köpkraft den avgörande
lönesummans storlek mera beror av antalet sysselsatta än av reallönens
relativa höjd. (Reallönen är högst under krisen men lönesumman
minst!) Om sålunda kapitalismen konstant arbetar i ett tillstånd av
underkonsumtion — vilket är ett faktum — kan detta icke förklara
varför och på vad sätt de skillnader i underkonsumtionens omfång
ooh utbredning uppkomma, vilka blottläggas i en kris. Att som
Uhlén säga: höjd reallön betyder ökad omsättning, är en ren truism,
ty, hur sant det än må vara i ett givet ögonblick har det dock
omedelbart konsekvenser för räntabiliteten och därmed för själva
drivkraften att producera. Växelverkan mellan löneökning och rationalisering
med ty åtföljande arbetslöshet är endast alltför ofta erfaren.
Marx — ooh med honom Bernstein — avfärdade
underkonsumtionen såsom krigsförklaring med en axelryckning, det vore en tautologi
Men de konstaterade samtidigt, att underkonsumtion alltid existerar
och alltid måste existera i ett kapitalistiskt produktionssystem.
Felet i Uhléns krisbehandling är hans fetischdyrkan av lönesumman
såsom ensam–eller väsentlig — grund för efterfrågan och
konsumtionen. Han glömmer därvid att lönesumman är sammansatt av två
stora grupper av löner: de från konsumtionsvaruproduktionen och de
från kapitalvaruproduktionen (och inom den senare åter i två
undergrupper). Det faktiska krisförloppet visar, att det är inom den
senare sfären lönesumman får sin främsta beskäring på grund av
kontraktion i produktionen. Krisproblemet rör sig främst om hur
denna kontraktion uppkommer, d. v. s. varför företagarna icke
fortsätta att investera sina vinster utan föredraga att låta dem ligga som
penningkapital, d. v. s. anvisningar på konsumtionsmogna produkter.
Nu är den kapitalistiska produktionsprocessens mål icke att
framställa varor utan att ernå vinst, d. v. s. förvandla de producerade
varorna i pengar. Vid det tillfälle, då produktionen på grund av över-
Jfr Alf Johansson, Löneutvecklingen och arbetslösheten, sid. 106, 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
