Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Beyer, Nils: Den opolitiska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN "OPOLITISKA" TEATERN
Av NILS BEYER,
At den oprindelige Hamlettradition er gaaet tabt,
er intet Under. iDet engelske Renaessanceteaters
Levetid var lige saa kort som glorvaerdig. Under
det tiltagende Tyranni mod Slutningen af Dronning
Elizabeths Regering — Hamletdramaets
Tilblivelse-aar — maatte Shakesipeares Skuespillertrupp
gen-tagne Gange dragé paa Turné i Ind- og Udland,
fordi Londons Teatre var lukket paa Grund af
"Skuespillernes formastelige Indblandning i Politik"
og Publikums voldsomme Meningstilkendegivelser,
der udartede til politiske Optojer af oprorsk
Karakter.
Sigvard Lund
(i Politikens Kronik 9. 4. -37)
Man måste ibland — såsom i citatet här ovan — erinra om teaterns
politiska funktion i en klassisk tid för att i någon mån försöka
skingra de gängse fördomarna mot ett politiskt betraktelsesätt på
teatern i vår tid. Under högkonjunkturen på 1920-talet kunde
bour-geoisin se genom fingrarna både med det ena och det andra: det
var då som Ernst Toller och Bert Brecht gjorde stormande lycka
i Berlin och Stockholm och den ryska filmen slog igenom i
västerlandet. Men i och med den kapitalistiska krisen, som satte in 1929
och under de följande åren gjorde den borgerliga politiken fascistisk
på kontinenten och vanmäktig här uppe i norden, har situationen
blivit en annan. Nu skall teatern enligt alla borgerliga begrepp vara
opolitiskt, ett firån det sociala livets konflikter fridlyst tempel, där
på sin höjd individualistiska eller — som; man älskar att kalla dem —
"mänskliga" problem få sättas under debatt. När någon gång en
radikal röst vill göra sig hörd i vårt teaterliv, talas det föraktfullt
om "det förlegade tjugutalet".
Men det är nu en gång med politiken i konsten som med naturen
i Iloratii bekanta hexameter: driver man också ut den med hötjuga,
kommer den lika fullt tillbaka. Teatern är alltid politisk, vare sig
den vet om det eller inte. Trots vissa lysande undantag är den i stort
sett borgerligt klassbetonad, och bourgeoisin hyser en påtaglig
fruktan för att förlora sitt ideologiska monopol över teaterkonsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
