Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Beyer, Nils: Den opolitiska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ’’opolitiska’’ teatern 341
Det nya året inleddes i Stockholm på traditionellt sätt med tre
revyer, av vilka Vershusets nyårsmeny på Folkan var den
elegantaste och kvickaste. Trots att Karl-Gerhard den här gången
handskats en smula försiktigare än vanligt med de politiska kryddorna
i anrättningen, var det en i bästa mening frisinnad revy: det ligger
faktiskt en liten indirekt självkarakteristik i vershusvärdens
beklagande i en av kupletterna över att
det råder faktiskt här i landet brist
på typen upprorsman och anarkist.
Själv är visserligen Karl-Gerhard i denna egenskap ytterst
salongs-fähig, och den exklusiva karaktär, han gett sin teater, utgör väl en
viss garanti för att hans filosofi inte tränger ut i förstäderna. Men
han är i alla fall en sympatisk kittlare av reaktionens nerver, en
man, som står höjd över den politiska stupiditet, vilken lever och
frodas i dessa dagar.
Till och med Kar de Mumma uppträdde i år med en liten röd
rosett i knapiphäiet i sin revy på Södran, Sverige åt Svensson, som
med Thor Modéens bullrande humor i huvudrollen formade sig till
en parodi på de nazistiska Fuhreraspiranterna här i landet. Slutligen
gav Folkets Hus Teater en muntration, kallad Folket i Bild, som
blivit den mest lysande yttre succén av dem alla tre. Tyvärr
motsvarades denna framgång knappast av någon innehållets lödighet.
Som prov på dess satiriska skämtlynne kan anföras följande strof
ur en kuplett sjungen av Greta Bjerke (text: Dardanell-Dix Dennie) :
Herr Göbbels fockad var ifrån sin näring
och Stalin kung av Paraguay.
Herr Göring mager var av undernäring,
för hans gevär
ingen mer var skraj.
Herr Sandler exercerade beväring,
och Hitler gick på plattfot som malaj.
Men när herr Mussolini spelte samvetsöm,
då förstod jag att det bara var en dröm.
En vanlig dödlig kan endast dunkelt ana, hur tillplattade de
nämnda, i en hast sammanrafsade herrarna skulle ha känt sig, om de
kommit i tillfälle att avnjuta herr Klanges "televisionsutsändning’’.
Skulle det emellertid inte, ’Uppriktigt talat, ligga inom
möjligheternas gräns att en smula rycka upp den intellektuella och konstnärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
