Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - Fransson, Evald: Socialism och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 Evald Fransson
uppfostran, så är detta av lätt insedda skäl en allvarlig sak. — När
i det följande en granskning sker av vissa avsnitt i den nuvarande
pedagogiken, sker det dels efter dessa två antydda principer som
ledmotiv, dels utifrån uppfattningen, att detta viktiga område är i
trängande behov av medveten socialistisk översyn. Av utrymmesskäl
begränsas det följande att gälla endast folkskolan. Men den är viktig
nog: över 90 proc. av befolkningen avslutar sina bokliga studier med
denna skola.
1. Reformera kristendomsundervisningen! Redan det faktum,
att det nuvarande samhällets lagar och uppfostringsprinciper noga
vakar över att den kristna moralen inympas i barnen, inger a priori
misstanken, att denna moral lätt kan bringas att gå på ackord med
de makthavandes intressen. Detta maskerade förbund mellan kristen
etik och kapitalistisk anda har ju enligt historiens vittnesbörd också
rått; ända från tredje århundradet, då kristendomen avsvor sitt
revolutionära och sociala patos och iblev statsbevarade, har den varit
den härskade klassens speciella skötebarn och en av de främsta
grundpelarna i alla konservativ ideologi. Den moderna kapitalismen har
ju i mångt och mycket sina rötter i den religiösa strömning, som
kallas puritanismen. Man behöver ej heller pejla så värst djupt i den
kristna etikens särdrag för att finna dess statiska och reaktionära
kynne, som under skiftande epoker gjort den så lämplig i den
anti-sociala kampen. Här möter först kristendomens kompensatoriska
eskatologi, som gav och ger prima avledare för socialt missnöje.
Genom en mästerligt utförd taskspelarprestation har så all social
revo-lutionarism tvättats ’bort ur kristendomen. Jesu insats blev rent
religiös, d. v. s. svävade i en fjärde dimension ovan samhällets
prosaiska kamp om arbete och bröd. De ’folkgrupper, som vanns för en
slik uppfattning, var därmed paralyserade och borta ur den politiska
kampen. I samma riktning verkar det starka inslaget av asketism,
förbudsmoral, ressentiment och negativism, som delvis gör
kristendomens personlighetsideal till en parodi på positiva
karaktärsegenskaper. Ty här övergår lätt frihetskänslan i lydnad, den politiska
och sociala kampviljan i passivitet, ty allt som sker är ju Guds vilja,
det sociala samvetets röst förstummas, den personliga ansvarskänslan
avtrubbas, enär Jesus har försonat alla våra synder.
Även från barnpsykologiska utgångspunkter kan befogade
anmärkningar resas mot den konfessionsbundna undervisningen. De religiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
