Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - Kumm, Elfred: Från spannmålsundsättning till nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 Elf red Kimim
vara därpå betänkt. Tillfällen därtill erbjuda sig av varjehanda slag,
såsom genom vägars förbättrande, sjöars urtappning,
strömrensningar, hamn- och kanalbyggnader, mossars utdiktning med mera.
Men då kostnaden ofta är så betydlig, att förskottet svårligen kan,
under förhandenvarande förlägenheten, av menigheterna
åstadkommas, anse kommitterade det nödvändigt, att de med sådana
förskot-ter av staten understödjas.’’ — "Ett så beskaffat biträde leder inte
till de nödställdas skuldsättning och kan inte heller anses som
allmosor, varken till art eller verkningar, alldenstund det genom
arbete gottgöres." — ’’Samma ändamål torde även kunna vinnas
genom vidsträcktare gagneliga företag för statens egen räkning",
och kommittén föreslår, att "tillfällen därtill må beredas och
begagnas, där de finnas lämpliga och behövliga. För att medel för så
beskaffade understöd och arbeten alltid må finnas att tillgå, föreslå
kommitterade att ett särskilt kreditiv därtill av rikets ständer anslås
till Kungl. Maj :t disposition."
De spår detta betänkande avsatte i den följande lagstiftningen äro
tydliga nog. Det förslag till kommunala nödhjälpsarbeten, som
kommittén framlade, återkommer nästan ordagrant i 1853 års
fattigvårdslag. Och vid riksdagen 1840—41 lade regeringen fram en proposition,
nr 30, vilken i allt väsentligt ansluter sig till kommitténs förslag och
är merendels ordagrant lika denna i sin motivering. Som en devis
framhåller regeringen, att arbetsanskaffning åt arbetslösa "är ett
värdigt föremål för styrelsens omtanke". Av tillgängliga nödhjälpsmedel
"borde en del reserveras till någon gång oundvikliga direkta
undsättningar samt enligt hittills gällande grunder utlämnas som lån" samt
en lämplig summa anslås att användas "till gåvor åt de mest
blottställda". Efter dessa förbehåll fortsätter propositionen: "Men
återstoden användes till förskott åt meningheterna i de genom missväxt
lidande orterna i och för utförande av allmänna arbeten för statens
räkning, med syftemål att åt blottställda invånare bereda en eljest
saknad dagspenning."
Riksdagen följde propositionen i såväl dess motivering som förslag.
Och vid varje följande riksdag upprepas dess ordalydelse i förslag
och betänkanden rörande undsättningsverksamheten. Det enda man
diskuterade under de närmast följande decennierna var anslagens
storlek.
Det låter sig inte göra att någorlunda säkert fastställa hur stor
den sammanlagda summan var som ett visst år användes att finan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
