Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Litteratur - Macneill Weir: The tragedy of Ramsay MacDonald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
L, Macneill Weir: The tragedy of Ramsay MacDonald. Secker och
War-burg, London’. IlL 586 sid. Pris 15 sh.
Ingen är stor i sin kammartjänares ögon, sägs det. Och alla äro
uppenbarligen heller icke stora i sina privatsekreterares. Förf. har varit
MacDonalds parlamentariske privatsekreterare och bör alltså känna till
en hel del om det skildrade föremålet, både goda och dåliga sidor.
Det må frå.n början sägasj, att det är de mindre goda, som mest få
träda i ljuset^
Det är faktiskt så, att man ibland har en smula svårt att riktigt sätta
tro till skildringen,. MacDonald var dock under många år arbetarpartiets
ledare och dit når väl dock ingen på bara bluff och intrigeri. Inte ens
om han har en flödande tunga till sin hjälp. Det måste nog reella
egenskaper till också,. De komma emellertid mycket lite till sin rätt i denna
biografi.
MacDonald var skotte och till det faktum hänför förf. till stor dd
MacDonalds framgång i livet. Skottarna äro energiska, ambitiösa och
beslutsamma och det säges således även MacDonald ha varit. Han hade
i varje fall ingen, som puffade fram honom i världen. Han föddes
fattig i sin mormoders lilla koja och måste själv slå sig fram. Hans första
tid i London var en period av umbäranden, men han tappade icke modet.
Så småningom blev han sekreterare bos en presumtiv politiker med 75
pund om året, d. v. s. 1,500 kr. och knappt det, vilket han betraktade
som en förmögenhet.
IQOO valdes han till Labour partys sekreterare, ett val sqm somliga
ha sagt berodde på en förväxling med en annan MacDojnald. Det vill
visserligen inte förf. påstå, men han anför vad som sagts C(m valet och
refererar en dåtida karakteristik av MacDonald, däri det heter »vi
o;ppo(nerade oss inte mot att han hade kort i rockärmen, men vi kände
oss en smula sårade, då han påstojd, att försynen placerat dem där».
Då förf. i sin skildring når fram till tiden efter kriget, blir
framställningen i rätt hög grad en redogörelse för det pojlitiska skeendet, där
alla de båda senaste decenniernas mera framstående engelska
politiker skymta, såsom Bo,nar Law, som »alla järnfabrikanter trodde vara
en stor politiker och alla politiker framstående järnfabrikant», Baldwin
»en man utan erfarenhet och av den yttersta Ojbetydlighet» o. s. v. Mac
Donald lyckades komma till parlamentet 1922 och valdes med knapp
majoritet till arbetarpartiets ordförande. Hans nya ställning gjorde
ho-nofm till premiärminister om och när partiet kom till makten. Det hände
fQrt nog. Den äran säger förf. steg honom åt huvudet, så att han helst
ville glömma sitt förflutna. MacDonald trivddes med de högre sociala
skikten, påstår han. Då förf. efter den nationella regeringens bildande
anmärkte, att nu bleve MacDonald pupolär i tidigare främmande kretsar,
svarade han, förtjust gnuggande händerna: ja, i morgon vill varenda
hertiginna i Londoin kysaa mig. Officiellt önskade MacDonald anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
