Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Karlbom, Torvald: Fackföreningsrörelsen, staten och arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fackföreningsrörelsen, staten och arbetsfreden 163
trädande förfäktade krav på en social lagstiftning och en samhällelig
organisation av det ekonomiska livet, icke av principiella skäl kunde
motsätta sig en rättslig reglering inom sitt eget verksamhetsområde.
Med staten har dock icke fackföreningsrörelsen uppfattat något annat
än den demokratiska staten, där medborgarnas lika rättigheter och
möjligheter att påverka utformningen av de statliga åtgärderna liksom
rätten att öva kritik mot dessa varit garanterad.
Den sentida uppkomsten av diktaturstater, som förkvävt
möjligheterna att upprätthålla ett fritt organisationsväsende, har medfört att
den demokratiska statsformens värde för de fria
organisationsbildningarna framstått allt klarare. Då bevarandet av en demokratisk
statsform är en av förutsättningarna för upprätthållande av fria
arbetsmarknadsorganisationer, så kunna icke heller dessa medverka till
eller företaga åtgärder, som kunna äventyra den demokratiska
statens bestånd. Arbetsmarknadsorganisationerna kunna rimligtvis icke
hävda om att samhället icke skall befatta sig med deras
mellanha-vanden med mindre de handlägga sina inbördes angelägenheter så
att några allvarliga situationer för den demokratiska statens
möjligheter att fungera icke uppkomma.
De allvarliga situationer som fackföreningsrörelsen och
arbetsgivarorganisationerna kunna försätta samhället uti, äro arbetskonflikter av
stor omfattning och långvarighet. Den snabba utveckling som
organisationsväsendet på arbetsmarknaden undergått, liksom
organisationernas ökade ekonomiska möjligheter, har medfört, att man
inom vissa kretsar anser det vara nödvändigt med
samhällsingripanden i syfte att förhindra arbetsmarknadsorganisationerna att
utnyttja sina ökade resurser. Även om man icke bör bortse
från att bakom kraven på samhällsingripanden på
arbetsmarknadsområdet ligger partipolitiska bevekelsegrunder som icke ha så
mycket med arbetsmarknadens problem att skaffa, kan det vara av
intresse att något närmare granska i vad mån det kan vara motiverat
med samhällsingripanden av den art som från dessa håll framförts.
Det bör först understrykas, att fackföreningsrörelsen icke har
tillkommit för att åstadkomma utan för att bilägga tvister på
arbetsmarknaden. Redan i de första fackföreningsprogrammen kom denna
fackföreningsrörelsens strävan till uttryck, i det att man förklarade
fackföreningarnas uppgift vara att främja ett gott förhållande
mellan arbetsmarknadens parter så att strejker kunde undvikas. En
granskning av den fackliga konstitutionen giver vid handen att från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
