Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Från läsarna - Läkarna och samhället. Ett genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 Från läsarna
Som synes har den felaktiga tabellen råkat upptaga 10,000 kr. för
mycket; T den riktiga har därjämte ordet läkare utbytts mot XU^dLvtjänsL
Det förhåller sig nämligen så, att intygsersättningarna äro bundna till
vissa tjänster; då en sådan tjänst, såsom ofta är fallet vid
Serafimer–lasarettet, under ett och samma år under olika tider bestrides av olika
läkare, uppdelas också intygsersättningen i motsvarande grad på flera
händer. Den i tabellen sist upptagna biträdande läkartjänsten bestreds
sålunda 1937 av tre läkare (längsta period för en läkare 7 mån. 20
dagar), 1938 av fyra läkare (längsta peridd för en läkare 6 mån. 10
dagar), 1939 (första halvåret) av fyra läkare (längsta period för en
läkare 4 mån.). Den andra, med större intygsersättning förenade andre
underläkare-amanuenstjänsten bestreds 1938 av tre, första halvåret 1939
av fyra läkare. Det framgår därav, att intygsersättningarna icke utgöra
fullt så lysande privilegier, som artikelförfattaren tycks tro.
Härmed är icke sagt, att denna intygsersättning, även om den skulle
falla på en hand, skulle innebära någon orimlig värdesättning av läkarens
arbete. Den »yngre läkare» som innehar den i tabellen här ovan angivna
biträdande läkartjänsten är 43 år gammal, docent i kirurgi, förklarad
för professorskompetent, f. n. sökande till en professur i kirurgi. Det
innebär givetvis en synnerligen värdefull tillgång för de hjälpsökande vid
Serafimerlasarettets kirurgiska poliklinik att lasarettet kan bjuda dem en
expertis av denna utomordentliga beskaffenhet.
Om sålunda artikelförfattarens siffermaterial härefter måste ses med
andra ögon, ter sig en annan av hans sakuppgifter än mer felaktig. Han
skriver: »När staten 1937 övertog Serafimerlasarettet vidtogs en mycket
avsevärd höjning av läkarnas löner i avsikt att kompensera den
inkomstminskning, som senare — efter utredning — skulle ske genom
avvecklandet av intygsersättningen». Man får härav det intrycket, att staten
1937 på ett rejält sätt, t.o. m. i förskott, kompenserade läkarna för
den framtida inkomstminskningen. Man kan då framhålla att staten hade
ett betydligt naturligare och mindre genant motiv för den löneregleringen,
nämligen att Serafimerlasarettets löner voro så skandalöst låga. När man,
som författaren till dessa rader, startade sin verksamhet vid
Serafimerlasarettet med 85 kronor i månaden, periodvis arbetade helt gratis och
ännu 1935 — fem år efter legitimation — avlönades med 275 kronor i
(månaden, har man svårt att taga på allvar förklaringen, att den storvulna
löneregleringen 1937 tillkom i avsikt att kompensera en framtida
inkomst-iminskning genom avvecklandet av en intygsersättning som f. ö. knappast
berör författarens invärtes-medicinska specialitet. Att även statsmakterna
insågo att Serafimerlasarettets löner behövde höjas visas bl. a. av de
data, som professor Alfred Petrén lämnat i Social-Demokraten (20/7)
angående läkaraktionens förhistoria. Redan 1932 framhöll
departementschefen — i anledning av att lasarettsdirektionen begärt löneförbättring
för de underordnade läkarna — att skälen härför onekligen vore vägande,
men att man av budgetära skäl icke kunde tillstyrka. Följande år hade
direktionen begärt rätt att få avlöna sju läkare, av vilka fem arbetade
helt gratis (!). Statskontoret ansåg sig ej kunna gå längre än att till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
