Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Tingsten, Herbert: Socialdemokratin och försvaret - Våra egna ideal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herbert Tingsten
428
bestämmas av onyanserade och oklara skäl. En genomläsning av de otaliga
debatterna i frågan ger ovillkorligen intrycket, att inom den radikala
kretsen kunskapen och skärpan varit relativt svagt företrädda; uppenbart
lösliga och orimliga tankegångar äro icke ovanliga. Härtill kommer att
partiets mindre framträdande förtroendemän torde ha varit mera benägna för
en till valmännen appellerande demonstrationspolitik än den ledande
falangen, för vilken upprätthållandet av socialdemokratins koalitions- och
regeringsduglighet genom moderata ståndpunkter utgjort ett påtagligt
intresse. Halvt omedvetna motiv av denna art ha säkerligen varit verksamma,
även om de blott någon enstaka gång antytts i debatten. Den extrema och
ogenomförbara linjen verkar mera lockande på de framåtsträvande i andra
ledet än på de arriverade i det första.
Det har under de senaste åren ofta sagts, att socialdemokratins ökade
försvarsvilja beror på att arbetarklassen genom de politiska och sociala
reformerna fått en annan ställning och därmed en annan syn än förr;
arbetaren känner sig nu som likaberättigad medborgare i ett fosterland,
värt att försvara. Ser man utvecklingen på lång sikt, ligger sannolikt något
riktigt och väsentligt i denna uppfattning. Mänga av de slagord, varmed
försvarsnihilismen verkade för trettio år sedan, ha förlorat all övertygande
kraft. Dels ha de enskilda arbetarnas läge förbättrats, dels har
arbetarrörelsens makt vuxit; försvaret av nationen innebär nu försvaret av en
av socialdemokratin ledd folkstvrelse.
’’^Uåtd e^ttii LÅeat
"k Det förefaller som en ofrånkomlig plikt för var och en, i denna den
moderna kulturens ödestimma, att göra klart för sig var han eller hon
har sina ideal. Något mer kortsynt än föreställningen, att man i dag
motståndslöst skulle kunna låta draga sig in i en viss maktsfär och ändå
hålla fast vid samhällsideal och statsskick som bäras upp av den
motsatta maktsfären, kan svårligen tänkas. I motsats till förhållandet under
det förra världskriget stå f. n. mot varandra oförenliga mänskliga ideal,
och de måste fordras av varje tänkande människa — ingalunda att
oreserverat välja någotdera men — att avgöra vilketdera han föredrar.
Eli F. Heckscher i Det isolerade öriket
Tiden 7 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
