Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Jonsson, Thorsten: Arbetardiktaren Martin Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
► Bland de författare, som går under
benämningen tiotalisterna, är den nyligen
bortgångne arbetardiktaren Martin Koch av
litteraturhistoriker och kritiker orättvist
förbisedd. Både som social reporter och
psykolog är han värd ett större rum.
Thorsten Jonsson
Arbetardiktaren Martin Koch
I den bok som blev Martin Kochs sista, den självbiografiska
novellsamlingen Mauritz, berättar han historien om hur han som pojke slutade
gymnasiet för att bli arbetare. Han har tidigare berättat detsamma i en annan
bok; men det är värt att berättas tvä gånger, därför att det var ett så
målmedvetet beslut av en mycket ung man. För honom var det "omöjligt,
faktiskt fullständigt omöjligt att fortsätta". Han måste bli "en verklig,
hårdhänt arbetsman" — utan det "segertecken" som studentmössan utgjorde.
Det var säkert därför att Martin Koch egentligen skulle ha blivit något
annat än arbetare, som han fick förmågan att se arbetarklassens problem
klart och i stort; av egen erfarenhet kände han till det han skrev om, men
han stod ändå en liten bit utanför. Han, skrev romanen Arbetare. Det var en
bok om hat; den kom ut några år efter storstrejken och handlade om det hat
den känner, som är kedjad och vanmäktig och inte vet hur han ska måtta
för att kunna slå sig fri. Martin Koch hade sett det hatet, men själv stod
han fri. Därför såg han hur det var, och därför kunde han också skriva
en bok som, mitt under händelserna, ger ett betydelsefullt perspektiv:
Arbetare skildrar hur arbetarrörelsen i Sverge definitivt beslutar sig för att
avstå från våldsmetoderna i den sociala kampen.
Han skrev romanen Timmerdalen, en krönika som utan att vara litterärt
märklig ger en överblick över den norrländska arbetarklassens förhållanden
och utveckling under några årtionden. Timmerdalen är "en historia om
kultur". Det kan också Vattendroppen sägas vara, en historia om den tafatta
kultur, som spirade likt hedervärda fikusiar inom nykterhetsföreningarna ute i
bygderna. Det är en rolig, initierad och redan kulturhistoriskt givande bok,
framsprungen ur samma kombination av erfarenhet och perspektiv som de
tidigare; Martin Koeh fick materialet till den under sin verksamhet som
kringresande nykterhetstalare, och under den tiden kände han sig helt visst 435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
