Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskolan än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bottenskolan än en gång
försenas i sin utveckling eller de mindre begåvade försummas. Vad som
förmår herr Helger att låta barnen med hjälp av bredvidläsning hoppa över en
klass, det förmår mer ansvarsmedvetna pedagoger till en planmässig
uppdelning av lärjungeskarorna, som avskiljer de mera begåvade till en snabbare
studiegång. Behöver det ytterligare förklaras?
Det är omöjligt att i en kort artikel som denna ta upp och bemöta alla
besynnerligheter, som herr Helgers artikel visar sig innehålla. Jag kan här
endast tillfoga några korta beriktiganden.
Jag har visst icke "framträtt till försvar för det skolsystem, som infördes i
vårt land genom 1927 års riksdagsbeslut". Jag har tvärtom påvisat att detta
strider mot enhetsskolans princip, då t. ex. i herr Helgers skolkommun Lidingö
alla barn kvarhållas i sexårig bottenskola, ehuru praktiskt taget alla bo hemma.
Vad herr Helger säger om folkskollärarnas utbildning och tillträde till
universitetet är oriktigt i det hela, men saknar numera aktualitet, sedan frågan
om deras akademiska studier nu i sommar blivit löst. De stenar, som herr
Helger med bitterhet ser vältas i folkskollärarens väg, äro foster av en fantasi,
som överallt vädrar fiender och förföljelser.
Vad herr Helger säger i frågan om sam- eller särundervisning tycks bero
på missförstånd. Denna fråga gäller endast om samma undervisning bör
meddelas båda könen gemensamt. I den mån flickorna söka en annan
undervisning än gossarna, böra de ha särundervisning, det ligger i sakens natur och
i enhetsskolans idé —■ var och en bör ju få den utbildning som bäst svarar
mot hans anlag och begåvning.
I sina statistiska beräkningar tycks herr Helger utgå från att i regel det ’
treåriga gymnasiet rekryteras från fyraårig realskola och mellanskola, det
fyraåriga gymnasiet från femårig realskola. Detta stämmer för gossarna endels,
för flickorna mycket dåligt — de komma i stor utsträckning från flickskola
och ha då en ett år längre studiegång bakom sig, vilket gör herr Helgers
statistiska jämförelser alldeles missvisande.
Jag måste även inlägga en gensaga mot herr Helgers sätt att kalla för länge
sedan hänsovna stormän till vittnen. Jag hyser den största vördnad för både
Comenius och Fryxell, Wallin och Geijer, men ser dem just därför ogärna
åberopade till förmån för sexårig bottenskola. Dels ha de icke talat om
sexårig bottenskola i modern mening-, .dels har vår tid helt andra förutsättningar
än deras. Det är min övertygelse att dessa vidsynta män skulle ha följt med
sin tid och förstått dess krav. Visserligen låter herr Helger dem i någon män
följa med sin tid, såsom då han låter den år 1670 avlidne Comenius nu rätta
sin villfarelse rörande tiden för övergången frän folkskola till latinskola:
Comenius förordar tolvårsåldern, men, säger herr Helger, "hade Comenius
levat nu eller kunnat tänka sig den väldiga ökningen i lärostoff . . . under 479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
