- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
55

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 10.

TIDEN.

55

DUBBEL PROFVET.

Bearbetning från franskan

af

A—I—a.

Titan att rittt. fatta situationen tog Paul sitt parti och höljde med kyssar
sin följeslagerskas hltnder: — Grymma, om du viste hvilka förtviflade och
vansinniga tankar korsat sig i min hjärna!

— Du har ej kunnat tänka någon orimlighet, som öfverträffar värkligheten!

Han försökte fläta sina anuar omkring henne, men hon andvek honom på

ett. Bät,t, som gjorde honom återhållsammare:

— Nå hvad har då händt, store Gnd? hviskade lian sakta.

— Det har händt, att min man vet alt!

— Redan? undföll det Paul i hastigheten. Har dn låtit, mitt bref ligga
framme ?

— Ditt bref är här! Hon framdrog det. och ref det i bitar för all
säkerhet.

— Men hvad är det då?

— Min man vet alt! . . . Han har länge genomskådat oss. Vi ha ej
fört honom en enda dag bakom ljuset. — Oli, man bedrar ej en sådan nian
som Danceny, ser nil

— Såå! sade Paul förbluftad. Jag liar inte trott honom jaloux, det
bekänner jag. Men han tycks vara mästare i förställningskonsten. Och du
nnd-slapp ej, stackars liten? Han stälde väl till eu vacker scen med dig, den där
gamla petaren i grafkummel? Men i alla fall kan han ej ha annat äu
obestämda misstankar.....värkliga bevis finnas ju ej och så länge nekar man

i sten. Kom ihåg, min ängel, det är en hnfvndprincip!

— Jag har ej ett ögonblick tänkt på att. neka, förklarade hon, och det
skulle ha varit lika falskt som onödigt.

Han fick en alt mer förbluffad uppsyn.

— Dn bekände? .... men, för tusan, hvad? Dess värre fans här jn
ännti ingenting att, bekänna, det måste dn veta lika väl, min älskade, som jag!
. . . Jag har lidit uog tör att säga, att vi ingenting behöfva förebrå oss.

— Jag dömer mig strängare, Paul, och de sista timmar jag tillbragt
ha varit förfärliga.

— Arma barn, han har tortyrerat dig med sina frågor?

— Han? O, nej, nej! ban har ingenting frågat alls! Det är den bästa

och ädlaste af alla människor!.....Han förstår oss utan att anklaga mig,

. . . han . . . ban .....

— Ah! det lär då blott bli hopdrabbuing mellau houom och mig,
förmodade Paul med den trotsiga hållningen hos en välöfvad handterare af värja och
pistol. — Blott du slipper lyckligt undan så......Var utan fruktan
älskade! Jag skall skoua gubben, så han ej tar allvarlig skada!

Hvad hade nu varit naturligare än att Laura svarat: — Ingen duell
kommer mer i fråga .... det fins jn äktenskapsskillnad.

Förklare hvem som kan hvilken fruktan återhöll dessa ord på fru
Dancenys läppar!......Panl syntes så himmelsvidt aflägsen Irån tanken på

denna lösning af knuten . . .

—^ Paul, Panl! — Du måste älska mig mycket hädanefter........

mumlade hon blott med nästan bedjande blick.

— Men det. gör jag ju! hviskade ban och slöt henne intill sig med makt
.....Hon drog sig bort:

— Ej i denna usla hyrvagn! Vi ha ju hela lifvet Irauiför oss!

— Hela lifvet! mumlade han med en ännu fastare omfamning.....

det är alltid osäkert . . . Blott ögonblicket är vårt! .....

— Vänta dock, vänta! det vore ännu sårande för honom, som är så nobel
.....vänta tils jag är din hustru! ....

— Min hustru? det är du, dyraste, efter du älskar mig så som jag
älskar dig.......outsläckligt!.....

— Låt oss stiga ner och promenera Paul.....i denna hyrvagn är

det mig motbjndaude att säga dig.....

Paul såg på klockan. Men om man väntar dig där hemma, sade ban ined
en oro, som mera gälde haas eget uppskjutna balettbesök äu tanken på beuue.

— Mig väntar ingen.....ingen nu mera!

Storögd af förvåning öfver dessa ord hoppade ban ner och följde efter
Laura, som tog af i en dunkel sidoallé.

— Dit slinka de alla af, mumlade kasken och etack Dogmatiskt pipan
mellan tänderna. Huru mång’ ha’ jag int’ kört hit i min’ dar! —

Du gråter Laura! tilltalade Panl smekande den unga kvinnan, som han
följde i spåren .... Ar det tanken på duellen, som uppskakar dig? Om jag
än med alt mitt blod . . . Hon afbröt houom otåligt:

— Du löper ej minsta fara, gudskelof! Förlåt mina tårar! Det här har

kommit så hastigt.....känna sig Iri med ens .... fri att börja ett nytt

lif! ....

— Fri? Men är dn säker, att den där förlåtelsen inte är en snara för att
kunna bättre utspionera oss?

— Till hvad ändamål? Han tar storsiniiadt, alt på sig inför domstolen
säger jag dig!

— Domstolen? .... Paul bleknade synbart,. Dn hotas med skilsmässa?
.... Mitt namn blefve här inblandadt? . . . Och du säger, att ingen fara
hotar oss!

— Intet ondt hotar mig och dig ieke häller, upprepade Laura otålig
öfver hans långsamhet att begripa alt. Det fordras vissa formaliteter vid
äktenskapsskillnad och Danceny tar felet, på sig.....Är det inte sublimt? . . .

— Men så förklara då ändtligen hvad du menar! utbrast Panl med
darrande läppar och liksom förstenad af ordet äktenskapsskillnad.

— Jag menar, att jag nu kan fritt ocli ntan samvetskval disponera öfver
min person!

Lika blek som Panl ntsträkte hon händerna emot honom.

— Jag vill såga, att jag nil i bela världen ej eger annat stöd än ditt!

Hade den arma kvinnan vid denna förklaring väntat att få se honom talla

glädjestrålande till sina lotter, så stod hon nu grundligt bedragen på detta naiva
hopp. Herr de LavaurB ansikte uudergick en plötslig förändring; i stället för
det öppna, ömma leendet visade sig ett drag af hårdhet kring munnen, som Laura
aldrig sett där förr.

— Alt det där är väl blott ett skämt, dit vill pröfva mig? försökte han
framkasta med lätt ton.

— Ett prof är det kanhända, sade Laura långsamt med ansträngning att
uppehålla hela sin värdighet, men ett skämt? Jag har aldrig talat allvarsammare.

Hon satte sig ner på bänken i närheten och gjorde honom tecken att där
intaga plats äfven. — Utan att vända blicken ifrån honom, men med en
beklämning, som blef förfärligare för hvar sekund, berättade hon bela uppträdet i
sin inans studerkammare. I hänförda ordalag framstäldes deu storslagna roll,
herr Danceny spelat bela tiden.

Jämförd med den ömkliga och löjliga roll Paul som bäst ntförde var
olikheten slående och Laura såg älskarn, nyss så glödhet i yttringarne af sin
kärlek, lyssna ined rynkade ögonbryn och ett bittert, ironiskt uttryck på
hennes ord.

— Ja minsann! mumlade ban som svar på sin egen tankegång, är icke
gubben en slug räf!

Laura roste sig häftigt. Panl förblef lugnt sittande.

— Förstår du inte bela spelet, mitt barn I upplyste ban bemötande med
öfverlägsen godhet hennes naivitet. Man tvingar dig så där att förafskeda
inig, väl vetande, att dn aldrig skall nöja dig med deu snöpliga ställningen af eu
frånskild hustru gitt. med eu annan uiau.

— Ni auser således mera hedraudo för mig ställningen i . . . . det fria
äktenskapet? frågade Lanra med outsägligt förakt i blicken.

Men ban förstod eller låtsade ej förstå. Med styrkan af en förnuftig
öfvertygelse svarade han: — Parbleu! Ett fritt äktenskap om du så vill, blott
det döljes väl och skickligt! . . . Kunde vi ej iiamngifvo en hel hop bland
våra bekanta, hvilkas hemliga förhållande, ehuru kändt af alla andra än de äkta
männen, rätt väl tolereras af världen, under det man förgäfves söker efter
en aktad frånskild hustru i vår sällskapskrets......

— Säg i Fanhourg Saiut Germain, dit. Ni anser er höra, meu inte jag . . .

- Jag vet, älskvärda fritänkerska, att. du slår för örat en liop
aktningsvärda principer såsom murkna fördomar.....och det. oaktadt äro vi dock

mest af samma mening.

Laura svarade ej.

Jo, jo, han är en slug rät! upprepade Paul bariufullt. Hur har
lian inte förstått att tillnarra sig din aktning, din entusiastiska beundran
på samma gång ban kastar dig åt eu annan! Hans lilla behändiga
arrange-ment skulle uppröra dig på annat sätt, om dn tänkte en smula efter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free