Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
TIDEN.
N:o 10.
landet Basoko hade någonsin hört talan om att man
kan gå högre npp iln i ett träd, och att tänka på
att en människa sknlle knnna stiga npp ända till
månen, det. var, tykte de, rena galenskapen. Men
deras vördnad för konnngen tvang dem att. tiga, ehnrn
denis blickar talade ett tillräckligt tydligt språk.
Medau hval’ och en betraktade sin granne, reste
sig den at de vise, som tyktes vara den yngste,
neh sade:
långt lil vare beskärdt prinsen och ilig,
hans fader! Vi halva hört vår körning Babangiis ord,
och de äro goda. Jag, konungens siat, kan nå upp
till månen och utiöra körningens vilja, om han vill
bistå mig med all sin makt.
Mannens bestämda min, deu öfvertygande ton
hvari hau talte gjorde de visa, som nysa varit nå
färdiga att anse både kungen och prinsen tokiga, uu
belt tveksamma, och alin betraktade honom nyüket,
redau mer äu Ull hälften beslutna att medgifva, att
saken var möjlig. Konungen blef fri från siu
bekymrade blick ocli syntes tröBtaii.
— Nå godt — sade hau. — Men hur tror du
att du skall hålla ditt löfte?
— Med luiu konungs tillåtelse — svarade
mannen djärft — ämnar jag på tuppen af bärget. Panga
bygga en ställning, på denna en andra, på denna en
tredje och så vidare, tils jag når månen med mina
skuldror.
— Men är det möjligt att uå månen på detta
sätt? — Irågade konungen osäker.
— Belt, visst, om jag lyckas ställa ett
tillräckligt. antal ställningar ofvanpå hvarandra. Men för
att kunna det, måste jag ha en stor mängd trä och
en bel bär at arbetare. Om konungen befaller, skall
jag utföra arbetet.
— Vare det så — sade konnngen allvarsamt.
— Jag ställer till din tjänst, alla kraftiga män i
mitt rike.
Alla tnän i riket äro icke nog, o konung.
Alla vuxna män behöfvas för att Hilla träden, såga
bjälkar och bära fram ilem, alla vuxna kvinnor måste
sysselsätta sig med att laga mat åt arbetarne, alla
gossar för att bära vatten, att släcka deras törst, och
bark att sammanfoga timret med, och alla flickor
stora och små måste odla maniokrut, på det att
arbetarne må få något, att lefva af. Endast så kan jag
skutta månen ät prinsen.
Må saken ske så som dn anser att den
måste ske. Alla män, kvinnor och barn i mitt rike sta
till din tjänst, endast du uppfyller min ende sons
önskan.
Genom bela det olantliga landet Bandimbu lät
kolningen utgå eu betalluiiig, att alla människor skulle
församlas för att arbeta pä att skaffa månen åt
prinsen. Skogen höggs ner, och iueilaji några kvistade
träden, gräfde andra djupa grupar i marken för att
få ett fast och bredt underlag till deu understa
ställningen; och gossar gjorde tusentals tig af bark ocli
uf palmbladens fibrer för att. binda plankorna
tillsamman; oeh alla flickor, stora och små, arbetade på
jorden, planterade muniokrot oeh hauatier sn ni t sådde
säd, och kvinnorna bakade bröd och kokade grönsaker
uch stekte gröna bananer till arbetarnes måltidei;
oeh bela lolket. slet ondt tör att ett hortskumdt barn
sknlle få inåueii till leksak.
Inom några dagar reste sig den första
ställningen så högt som de högsta träd, och inom två
månader vuro ställningarna så högt uppe, att man icke
frän marken kuude se deu högsta af dem.
Ryktet spreds, att ett märkvärdigt torn af trä
höll på att byggas i Baudimba och att mail, linrti
klar dagen än var, icke konde se mera äu dess halfva
höjd. Alla trodde det, ouh grannfolken skickade
massor at människor för att närvara då det stora toruet
blefve lärdigt och tala om hvad som då hände. 1
bela landet och angränsande länder fans en vis man,
som förutsade att någon olycka Bkulle ske, om månen
flyttades från sin plata. Han förutsade att de, sum
samlades vid tornets fot, gingo sin undergång till
mötes. Och hau beslöt att fly fråu Baudimba, iunau
det blef lör sent. tian bygde eu båt tör sig och
de sina, inskeppade sig däri, efter att hafva försett
sig med litsmedel tör en längre resa, lät deu flyta
nedför Arruwiiui uch fortsatte färden dag och natt,
långt, långt bort till länder, som voro alldeles okända
i Baudimba.
En vecka efter den vises flykt lät mannen,
som ledde arbetet, säga konungen, att uu var hau
färdig att tuga ner uiåueii.
— Det är bra — svarade konungen nerifrån
— jag skall själf stiga upp tör att se huru det går till.
Efter 20 dagar nådde konnngen tornet» topp;
stående vid byggmästarens sida lade han handen på
månen och fann att den var mycket varm. Då
bc-falde han byggmästaren ott gripa sig an med
arbetet. Denne rullade flera hvarf tåg uf frisk bark kring
månen; med tågen surrade om lifvet på sig försökte
hau att rycka ner den, men ilå ilen satt ganska fast.
rykte |mtl till så våldsamt att deu spraing i bitar;
en våldsam knall hördes oeh en väldig låga slog at.
Estraden, där konungen oeh lians höfdingar belnnuo
sig, fattade eld. mau hörile hemska ljud uoli såg huru
eld och brinnande stenar göto sig i en flod utefter
ställningarna, ända tils hela byggnaden stod i lågor;
och flammorna slickade plankorna som tungor af eld
och bela tornet, stod såsom en oerhörd eldpelare. Män,
kvinnor ocli barn förtärdes af elden där de stodo.
Vidare och vidare spred sig elden, tils deu inom kort
lagt hela Bunditnbas nyss så fruktbara laud i aska.
På dem, som i vattnet, sökte sin räddning ti||dan
lågorna, var värkan ännu mera underbar. De vuxua,
män och kvinnor, förvandlades lil) gorillor, och
barnen till apor af olika slag, alla med långa svansar.
* *
*
Gubben, som berättade denna historia, slutade
ined att säga till osb, som ifrigt lyssnade:
— Mina vänner, om 1 inte tron miu historia, så
behöfven I blott betrakta fiillmåiten ocli, om natten
är vacker, så skolen I där kunna se märkvärdiga
skuggor, hvilka äu se ut som bärgstoppar, äu som
behornade djur, men ibland skolen I tycka er se
dragen af en mänsklig Hgur; alt detta är intet annat än
de hål en människa gjorde, när hun försökte taga
uer månen till leksak ät ett. barn. Och då skolen I
se att jag icke ljugit,.
Sedan denna förskräckliga dug, då månen
reui-uude och bela laudct Bandimbu blef förstördt, bruka
föräldrar icke mera gifva barnen all. livad de åstunda,
utan endast sådant som passar for deras äliler och
erfarenhet. Och när barnen icke äro nöjda ntan gråta
och plåga sina föräldrar lör att få saker, som äro
skadliga för dem, brukar man hos alla bildade folk
begagna riset för att fördrifva ile elaka tankarne.
Lord Rosebery,
GUutstoncs efterträdur«.
Dou nyo engejake premieruiinistorn, hvars drag vi
återgifva i "dag. liar iake I.lott i England, utan i hela
den civiliserade världen utgjort föremål för skildringar
och debatter, alt sediui GIndatones tillbakaträdande blef
bekant.
Hade Gladstone vid ut.pokuiulet at sin efterträdarn
låtit, leda sig af hänsyn till längden ooh glansen af kan
dit.la1.ens officiella karrier såsom liberal statsman, ocli
hade han icke haft sin fina instinkt för situationens sanna
kraf, skidle England kanske i detta ögonblick styrts nf
eu vördnads vård, mon otidsenlig gaiiniiulliberal
premier-minister, hvilken, i saknad uf en Gladstone." auktoritet
ouh personliga tjuskraft. sannolikt skulle blifvit
anledningen till ödesdigra slitningar inom det liberala partiet,
oeti i iiiht fall icke skulle kunnat framkalla deri
liberala väckelse som nil förmärkts.
Dess bättre fans det i lörd Boseberya persou att
tillgå en statsman, hvilken på samma gång itr känd ooh
afhållen af folkets stora luassor såsom en om deras
lifs-intresscn väl underrättad och för dem uppriktigt
intresserad framstegsman af modern typ sanjt of de högt
bil-dade, förnäma ouh rika i buidet aktas såsom en legitim
och förtroendeingifvande medlem af devis klass.
Hur lörd Rosebery kommer att i sin uya ställning
af utomordentlig makt. och utomordentligt ansvar
uppfatta sin egendomliga dubbelroll af bördsaristukrat,
jortl-drott ocli storkapitall-t |geuoni gitte allierad ined själfva
familjen Rothschilds å ena sidan somt demokratisk
fiende till do rådande politiska och ekonomiska
maktmissbruken at’ Hotise of liurds uch af Englands stora
jord-ooh kapitalägare å deu audra sidan, det kan blott
tram-tiden uppvisa.
Att döma af deu nye premieruiiiiisterns hängifna
arhete i demokratins intresse såsom ord |Brandi i
Londons grefskapsråd. att döma af hans redan uttalade
afsikt att förblifva en medlem ai’ Londons grefskapsråd
och en förkämpe för de mänga v Obehöfliga sociala
reformerna, som den frisinnade majoriteten inom detsamma
skrifvit pft sin fana, att döma af det förtioliga
förhållande, som råder mellan honom och kabinettets mest
framstående och mest avancerade medlemmar, såsom
Asquith och Acland, och att döma af den befordran till
ansvarsfullare och inflytelserikare poster inom
ministären, som han redan gifvit åt två eller tre af dess
yngre, hvarken genom börd eller förmögenhet framstående
liberal-demokratiska medlemmar, synes lörd Rosebery
vara besluten att icke låta sin enskilda, privilegierade
sociala position stå i vägen för sina mot sociala ooh
politiska privilegier fientliga åskådningssätt.
ur Inro Roseberys karaktäristik i nDaily
Chro-nicle" må följande anföras:
Han har massor al’ bekantskaper ooh knappast
någon personlig fiende, men sif intima vänner eger han
förre än fingrarna på en hand.
De politiske karrikatyrtecknarne skola åtminstone
i ett afseende i honom finna ett tacksamt föremål; ban
klär sig nämligen alltid lika.
Ftnus ned fälda kragar äro lika ofönlnderliga som
Gladstones uppstående, hans svarta sidenhalsduk ilr all
tid. knuten pft samma sätt, ooh hans kurta. svarta röck
är oberoende af modeskräadarties påhitt,
I sitt mest- privata pri va t! i f begagnar ban
nattrock och tofflor oftare lin de flesta engelsmän, men ute
i lifvet visar han sig ytterligt, nästan pedantiskt,
prydligt klädd.
Rosebery lider eller bar åtminstone lidit, mycket
af sömnlöshet Det bar ofta, händt, att han efter en
ansträngande dag i utrikesministeriet har lögat och kastat
sig pft sin bädd flere timmar och slutligen gått upp,
klädt på sig och spatsera*. — genom gat-orna midt i
natten. Ei» titi såg det ut, som han skiüle bli döf, men
genom lämplig behandling höides detta onda.
Så orta som det ttr möjligt., tillbringar lmn natten
utom London, vanligtvis i Epsom, platsen tör
Derbylöp-ningen, där ban har ett slott.
På de flesta personer, med hvilka han kommer i
beröring i ämbetsärendon, gör han et.t särdeles
fördelaktigt intryck.
Han* eger vidsträkta ooh djupa kunskaper,
särskildt i alt hvad som till diplomati hörer, ocli det är
icke lätt för någon att slå honom på Ungrarna.
Han tar emellertid med förtjusning emot den, som
kan meddela honom något, värkügt nytt, ocli viktigt. Ty
ban eger den stora förtjänsten, att han vet, hvad ban
vet och livad ban icke vet. oe.h år mycket tacksam att
få höra det senare — i så få ord som möjligt.
När detta Ur gjordt, får besökaren till godo ett
tre minuters angenämt, personligt samspråk, hvarefter
Rosebery med utsökt artighet ledsagar honom till
dörren, tänder en ny, lång. smal cigarr och antecknar hvad
ban hört.
Folk, som icke känner Rosebery, säger, att. ban
ilr en Jipgo* (den engelska benämningen på ohanvinist),
mon detta är ingalunda fallet.
Om ban hade varit en „jiugoa för åtta månader
sedan, knnde England ha varit, inveeklarlt i efet krig med
Frankrike.
Det var en viss söndags afton, då till följd af
allvarliga misshälligheter det vägde så mellan kr i g ocli fred.
att ungen människa kunde förutsäga utgången. Men
England sof lugnt, okunnigt om den hotande faran, ooh
under en längre tid spelade lörd Rosebery sitt ytterligt
svåra spel med don atörsta skicklighet, moderation och
djärfbet.
Att ban förvärfvade si» arbetarvärldens
tillgifvenhet genom att åtaga 8ig ordiorandeplatsen i
kolsträjks-skiljedomstolen, är nogsamt kändt, men få utomstående
kunna göra sig ett, begrepp om den kolossala ihärdighet,
som å hans sida fordrades för att bringa saken till en
lycklig utgång.
Ännu färre personer, inte ena många af
skiljedomstolens egna ledamöter, ha rada på, hvart ban tog
vägen, när han plötsligt och mys ti slet, försvann genom en
dörr, så fort beslutet var fattadt.
Utrikesministern sprang då. så fort hans ben
kunde bära honom, I ill Gladstone bostad för att kunna få
vara deri förste, som meddelade honom den glada
underrättelsen, att den ohyggliga kampen var lyktad.
Rosebery är icke sportsman i ordets egentliga
bemärkelse. Han rider ogärna, bryr sig icke mycket, om
jakt eller fiske och spelar icku cricket eller golf.
Men han har alltid varit intresserad för
kapplöpningar, och är egare Jall den häst. som är favoriten^, ti 11
Deri Ijy löpningen.
Ett och annat.
En sinndbrska. Parispolisen har arresterat en fru
Moulin, !’. d. sångerska vid operan, som anklagats för
att ha värkstält en bel serie svindlerier. För omkring
I I år sedan lämnade hon scenen vid sitt, giftermål med
en förmögen man, som under hemlighetsfulla omstän
digheter blef mördad i Algier tre år senare. Det mesta
af lians förmögenhet gick till lians egna släktingar, och
enkan fick endast en årsränta på 4,000 frcs. Sedan dess
har hon med biträde af en advokat., som tjänat henne till.
borgen, fjjort stora affärer. Hennes sätt. att gå till väga
var vanligen följande: Hon köpte ett hus i ett
fashionabelt kvarter och lät dyrbart möblera det på kredit
Hon lagade därpå, att hon fick det såldfc. hvarpå hon
försvann utan att betalav I hvarje nytt fall
uppträddehon under ett. nytt namn ocli under åratal lyckades hon
drilva sina idTärer utan att blifva upptäkt. Hennes
skulder uppgingo till öfver tvft miljoner IVcs och bland
offren lör henne* avindlurier äro Magasin du Louvre
oeh ön mängd stora niöbelaffärtir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:21:02 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tidenfi/1894/0098.html
