Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsfördelning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning med säte i Bryssel bildats. Se
vidare Svenska arbetsgivareförening n.
Arbetshem. Enligt 1918 års
fattigvårdslag äro landstingen skyldiga
upprätta särskilda anstalter, kallade
arbetshem, avsedda för emottagande
av dels sådana nnderstödsbehövande,
åtminstone delvis arbetsföra personer,
som ej lämpligen kunna intagas på de
vanliga ålderdomshemmen, dels
personer, som ej fullgöra dem åvilande
försörjningsplikt. Hemmen skola vara
färdiga före den 1 jan. 1929. Till
deras uppförande kan statsbidrag
erhållas liksom sedermera till
driftskostnaderna.
Arbetsinställelse. Se Arbetsfred,
Lockout och Strejk.
Arbetsledning. Skaparen av
begreppet ”rationell arbetsledning” (på
engelska scientific management) är
amerikanaren P. W. Taylor. Syftet
är att öka arbetsintensiteten hos den
enskilde arbetaren. För detta
ändamål söker man genom systematiska
undersökningar, vid vilka
vetenskapliga metoder komma till användning,
bl. a. utröna dels de organisatoriska
betingelser som böra vara för handen,
för att ett visst arbete skall kunna
utföras med minsta möjliga
tidsförlust, dels de handgrepp och rörelser,
som den enskilde arbetaren lämpligen
bör använda för att utföra sin anpart
av arbetet, dels slutligen, för att
kunna genomföra en lämplig
arbetsfördelning mellan de olika arbetarna,
den arbetsuppgift, för vilken varje
arbetare bäst passar.
Arbetslön. I vidsträckt bemärkelse
är arbetslön varje inkomst, som
erhålles som ersättning för ett utfört
arbete. Den inkomst, som en
självständig företagare erhåller av sitt arbete,
brukar dock i allmänhet icke
benämnas arbetslön utan företagarevinst. I
mera begränsad bemärkelse betecknar
arbetslön därför allenast inkomst,
vunnen genom arbetsanställning.
Ur rent ekonomisk synpunkt är
arbetskraften en vara och arbetslönen
det pris, som varan betingar.
Arbetslönens storlek bestämmes därför av de
lagar, som reglera prisbildningen i
allmänhet. Tillgången på arbetskraft
(resonemanget avser huvudsakligen
kroppsarbetarna) kan anses vara inom
vissa gränser och om hänsyn ej tages
till alltför långa tidsperioder på
förhand given, varför priset närmast blir
av den speciella art, som brukar
benämnas marknadspris. För
arbetslönens höjd blir vid sådant förhållande
efterfrågan avgörande, och lönerna
måste avpassas så, att något större
antal arbetare ej bliva utan arbete. Då
tillgången på kroppsarbetare i flertalet
länder i allmänhet varit relativt stor,
leder den nyss skildrade mekanismen,
om de ekonomiska krafterna få driva
sitt fria spel och fullt fri konkurrens
råder på arbetsmarknaden, till ett
nedpressande av lönerna. Från olika
utgångspunkter hava olika
nationalekonomiska teorier framställts
rörande de lagar, som reglera arbetslönen.
För flertalet äldre nationalekonomer
har ett gemensamt drag därvid varit,
att de kommit till ur social synpunkt
ogynnsamma resultat (Ricardos
löne-fondsteori, Lassalles järnhårda
lönelag, som innebär, att arbetslönen icke
kan stiga över arbetarens
existensminimum, Marx’ ”industriella
reservarmé” av arbetslösa, som står färdig
att rycka in och pressa ner lönerna).
Gemensam för flertalet har också den
pessimistiska uppfattningen varit, att
det ekonomiska livets lagar med
järnhård hand reglera arbetslönerna,
och att alla ingripanden utifrån, de
må komma från det allmännas sida
el. från fackföreningarnas, på förhand
äro dömda att bliva resultatlösa.
Sistnämnda uppfattnings oriktighet
lär väl numera allmänt erkännas. De
sista decenniernas erfarenhet har
visat, att starka fackföreningar kunna i
ej ringa grad förbättra arbetslönen
för sina medlemmar. Prisbildningens
lagar bestämma endast maximum och
minimum för arbetslönen. Inom
dessa gränser finns det möjlighet att
påverka dess höjd. Numera har också
mera än någonsin tillförne den
uppfattningen slagit igenom, att
arbetskraften icke kan betraktas såsom en
vara vilken som helst. Samhälleliga
och sociala synpunkter måste hava
tillfälle att göra sig gällande vid sidan
av de rent ekonomiska.
Tjänstemannalönen, d. v. s. den
form av lön, som i allmänhet utgår
till de i statens el. kommunernas el. i
större enskilda företags tjänst
anställda, som icke syssla med kroppsarbete,
har icke samma karaktär av pris på
en vara som kroppsarbetarlönen. Vid
tjänstemannalönens fastställande spela
hänsyn till traditionsmässigt given
levnadsstandard och social ställning
ofta en betydande roll.
Arbetslönen för kroppsarbete
beräknas antingen på grundval av den tid,
som användes för arbetet (tidlön), el.
på grundval av kvantiteten utfört
arbete (stycklön, ackordlön) el. genom
på olika sätt utbyggda kombinationer
av dessa båda faktorer (t. ex.
ackordlön med garanterad, efter tid
beräknad minimilön). En intressant
modern löneform är vinstandelssystemet,
som innebär, att viss del av lönen
utgår i förhållande till företagets vinst.
Vid jämförelse mellan löner, som
utgått under olika tider el. på olika orter,
är det icke tillräckligt att jämföra de
belopp i penningar, till vilka lönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
