Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klöver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos träd och buskar. De ha till
uppgift att skydda övervintrande
knoppar och innehålla därför ofta
korkvävnad eller ha en beklädnad av
hår jämte avsöndrad harts.
Knorrhanen (Trigla gurnardus), en
till Taggfeningar hörande fisk, till
färgen brun med ljusare sidor och
buk. K. har sitt namn av att fisken,
då den tages upp ur vattnet, med
hjälp av sin simblåsa ofta frambringar
ett knorrande läte. Längd c: a 50 cm.
K. förekommer allmänt vid
västkusten. Den har välsmakande kött.
Knorring, Sofia von, f. v. Zelow,
1797—1848, svensk romanförfattarinna.
K. skildrade huvudsakligen de
samtida högre sällskapskretsarna. Bland
hennes arbeten märkas Kusinerna
och Torparen och hans
omgivning.
Knos’os, Knossos, forngrekisk stad
på Kreta, i närhéten av Kan dia. I
fornsagorna säges K. vara konung
Minos’ huvudstad, där han bland
annat lät bygga ”Labyrinten på Kreta”.
I början av 1900-t. påbörjades
utgrävningar i K., varvid man funnit
lämningar av ett storartat palats från
bronsåldern, keramik, statyetter m. m.
Knott äro små myggor (1—4 mm.),
tillhörande familjen Simuliidse bland
tvåvingarnas ordning (Diptera).
Larverna leva i rinnande vatten, där de
sitta i grupper med bakändan fäst
vid stenar eller vattenväxter. Särskilt
är Lappland illa beryktat för sina K.,
som i synnerhet i sumpiga trakter
kunna förekomma i massor och bli en
verklig landsplåga. Till
Simulium-släktet, som räknar 9 svenska arter,
hör bl. a. K o 1 u m b a c s-m y g g a n
(S. columbacschense), som i trakterna
kring nedre Donau i massor angriper
boskapshjordarna.
Knownothings [nå^-nath^ngs], eng.,
”de, som ingenting veta”, populärt
namn på en politisk riktning i
Förenta Staterna 1854—61. K. var
företrädesvis riktat mot den främmande
invandringen i U. S. A.
Knox [nåks], John, 1505 (1515?)—
1572, Skottlands reformator. Efter ett
äventyrligt liv, varunder han bland
annat varit verksam för reformationen
i England och Genéve, slöt han sig
till upproret i Skottland 1559 och blev
snart en av dettas huvudmän. Han
organiserade en hänsynslös förföljelse
mot klostren. I parlamentsfördraget
i Edinburgh 1560 antogs en av K.
utarbetad bekännelse, som strängt
anslöt sig till kalvinismen. Sedan Maria
Stuart 1561 återvänt till Skottland,
uppträdde K. häftigt mot henne. K.
var en kraftnatur, som med
trångsynt obeveklighet kämpade för sin
övertygelse.
Knoxville [nåx’villl, stad i Tennessee,
U. S. A. 78,000 inv. Livlig handel med
kol och järn.
Knudscn. — 1. G. K. K., f. 1848,
norsk industriman och politiker, den
borgerliga vänsterns ledare. K. har
varit medlem av flera ministärer och
var bland annat 1919—20
finansminister. — 2. Jakob K., 1858—1917, dansk
författare, folkhögskollärare och
sedermera präst. Hans romaner och
berättelser ha en utpräglat konservativ
inriktning och K. räknades som en bland
brandesianismens förnämsta
motståndare. Bland hans arbeten märkas den
psykologiskt väl genomarbetade
berättelsen Den gamle prsest samt
romanerna Afklaring, Rodfsestet
m. fl.
Knut, en av läderremmar flätad
piska. Knutpiskan var före 1863 ett
vanligt straffredskap i Ryssland.
Knut, danska konungar. — 1. K.
den store, 995—1035, Sven Tveskäggs
son, konung i England, Danmark och
Norge. 1014 valdes K. till konung i
England och kuvade ett uppror av
angelsaxarna. 1018 blev han konung
i Danmark och 1028 i Norge efter att
framgångsrikt ha bemött ett
gemensamt angrepp av de svenska och
norska konungarna. K. gjorde även
erövringar i strider mot venderna och
härskade slutligen över ett väldigt rike.
Han vistades mest i England, för vars
ordnande han gjorde ofantligt
mycket. — 2. K. den helige, omkring 1040
—86, son till Sven Estridsson, konung
1080. K. arbetade mycket för kyrkan.
Han förde en egenmäktig styrelse, som
slutligen gav anledning till ett
uppror, under vilket han mördades.
Senare förklarades han av kyrkan för
helgon. — 3. K. VI, 1163—1202, son till
Valdemar den store, som han
efterträdde 1182. K., som i sin styrelse lät
leda sig av sina utmärkta rådgivare
ärkebiskop Absalon och hertig
Valdemar, K: s yngré broder, utvidgade
sitt rike genom flera erövringar.
Knut, svenska konungar. — 1. Knut
Eriksson, son till Erik den helige,
överföll och dödade sveakonungen
Karl Sverkersson på Visingsö 1167.
Från K:s tid härrör Sveriges
första kända handelstraktat (rörande
Lii-beck), och östgötalagen bevarar ett
lagstadgande av honom. Död 1196 och
begraven i Varnliems klosterkyrka. —
2. Knut Långe, konung 1229—34,
besläktad med Erikska ätten.
Knut Eriksson, ”mäster K.”, d. 1527,
domprost i Västerås. K. var en av
ledarna för första dalupproret (se
Daluppror).
Knutskrift, medelst knutar på
snören förda anteckningar, har
förekommit bland annat i en del asiatiska
länder (Kina, Borneo) samt i Syd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
