Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varas i ett museum, tillhörande
Linnean Society, ett sällskap, som
stiftades 1788 för främjande av
naturhistoriska studier och vårdande av Linnés
efterlämnade herbarium, bibliotek och
korrespoudens.
Linne’a (Linnsea borealis) tillhör
kaprifol-familjen och är en risartad
ört, uppkallad efter Linné. L. har
krypande stam och små, klocklika,
doftande blommor med vit till
rödflam-mig krona. L. förekommer allmänt i
granskog i hela vårt land.
Linneindustri. Tillverkningen av
linnevävnader är av synnerligen
gammalt datum, känd redan av de gamla
egypterna och babylonierna. I
konkurrensen med bomullsindustrin har
dock linnetillverkningen i viss mån
gått tillbaka. I Sverige sysselsatte L.
år 1924 tillsammans med hamp- och
juteindustrin nära 4,000 arbetare
(förvaltningspersonalen inberäknad) på 13
arbetsställen. Sammanlagda
tillverkningsvärdet var s. å. 22.5 milj. kr.
Linnés Hammarby, se Hammarby
och Linné.
Lino’leum användes till
golvbeläggning (linoleummattor). På juteväv
fastpressas ett lager av en massa,
bestående av linoxyn (oxiderad linolja),
harts, korkpulver och färgämnen.
Li-noleummattorna tillverkas enfärgade
el. mönstrade genom tryckning med
oljefärg. De så kallade genomtryckta
mattorna (inlaid) erhållas, om massan
såsom mosaik fastpressas på
juteväven.
Linolja erhålles av linfrö genom
pressning el. extraktion och användes
i målarfärg, tryckfärg, fernissor,
linoleummattor m. m.
Linongr’, tunt bomullstyg, något
glesare än batist.
Linotype [lajn8eta’jp], ett slags
sätt-maskin.
Linser: a bikonvex, b plankonvex,
c konkavkonvex (samtliga
samlings-linser); a’ bikonkav, b’ plankonkav,
c’ konvexkonkav (spridningslinser).
Lins. I praktiken användas
huvudsakligen s. k. sfäriska linser, d. v. s.
genomskinliga kroppar, vanligen
bestående av glas, som begränsas av
tvenne sfäriska (klot-) ytor el. av en
sfärisk och en plan yta. Man skiljer
bland dessa mellan konvexa linser, som
äro tjockast på mitten, och konkava
linser, som äro tunnast på mitten.
Konvexa L. bryta ljusstrålarna
tillsammans och kallas därför
samlirgs-linser, medan de konkava L. sprida
ljusstrålarna och därför kallas
spridningslinser. Även bland de konvexa L.
för sig och de konkava för sig
urskiljer man, som framgår av
vidståen-de figur, flera typer.
Med en L:s huvudaxel förstår man
en rät linje, som förenar de båda
sfäriska ytornas medelpunkter, el., om
den ena begränsningsytan är plan, en
rät linje genom den sfäriska
begräns-ningsytans medelpunkt vinkelrät mot
den plana begränsningsytan. I linser,
vars tjocklek är så liten, att ingen
hänsyn behöver tagas till densamma,
finnes alltid en sådan punkt, den s. k.
optiska medelpunkten, att strålar, som
gå genom densamma, passera linsen
utan att brytas. Brännpunkten för en
konvex L. är den punkt på
huvudaxeln, till vilken med huvudaxeln
parallellt infallande strålar
sammanbry-tas. För en konkav L. är
brännpunkten den punkt på huvudaxeln, från
vilken parallellt med huvudaxeln
infallande strålar synas komma, sedan
de passerat linsen. För varje lins äro
brännpunkterna två till antalet,
belägna på ömse sidor om L. och lika
långt från denna. Avståndet från en
brännpunkt till L. kallas L:s
brännvidd.
Då vitt ljus ej är enkelt utan
sammansatt av olika ljussorter med olika
brytbarhet, komma de från en punkt
utgående vita ljusstrålarna ej efter
brytningen att sammanträffa i en
punkt utan i olika punkter, en för var
och en av de olika färgsorterna.
Bilden blir på grund härav otydlig, vilket
säges bero på den s. k. kromatiska
avvikningen. Genom kombination av
L. av olika glassorter kan den
kromatiska avvikningen till viss grad
upphävas. En dylik sammansatt L.
kallas för akromatisk. Linsbilder bli
emellertid otydliga även av ett annat
skäl, nämligen på grund av den s. k.
sfäriska avvikningen, d. v. s. det
förhållandet, att från en punkt utgående
ljusstrålar, som träffa L. på olika av-
L en samlingslins. Fi och F2
brännpunkterna. G1 M en parallellt med
huvudaxeln Fi F2 infallande stråle, som
efter brytningen i linsen går genom
brännpunkten F2. G1 S en stråle, som,
då den går genom linsens medelpunkt,
passerar linsen obruten. B B1 bilden
av G1 G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
