Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller i lättnadens suck, är ej heller i och för sig bevis pä
att man kommit till verklig frihet. Det beror nämligen så
mycket på hvad man väljer. Sann frihet vinner man aldrig,
så länge man i sitt val är begränsad till timlighetens värld
med den världsliga nyttan som ögonmärke. Orsaken härtill
kan i korthet uttryckas sålunda: valbarhetssfären (det
område, inom hvilket viljan väljer) tillhör förgänglighetens
värld, och äfven det bästa inom den världen är således af
annan art än viljans eget väsen, som är oförgängligt. Men
»om Sonen gör eder fria, så ären I rätteligen fria». I beslutet
att handla såsom en evighetsvarelse når människan fram till
gränsen mellan formell frihet och verklig frihet, och hvarje
handling, som öfverensstämmer med människans sanna väsen,
tillhör den sanna frihetens värld.
Den världen är icke en laglöshetens värld, den är tvärt
om lagbunden. Dess lag är sedelagen, som till en början
framträder och måste under den andliga omyndighetsåldern
hos enskilda och hela folk framträda såsom ett yttre
maktbud, grundadt pä auktoritet, föräldrars, samhällets eller Guds.
Under normal utveckling erkännes lagen sedan såsom ett
uttryck äfven för människans sanna väsen. Detta erkännande
kommer från samvetet, som i sin egenskap af känsla för rätt
och orätt här framträder som värdemätare.
Med friheten sammanhänger känslan af ansvar. Många
vilja röja den känslan ur vägen, därför hafva de hittat på
att förneka friheten. En stor mängd teoretiska villfarelser
hafva nämligen sitt upphof i en önskan, att saken måtte
förhålla sig så, som man söker intala sig. Ansvarigheten kan
vara större eller mindre, den kan till och med i vissa fall
alldeles saknas. Den sinnesförvirrade är icke ansvarig för
de handlingar, som han under sitt olyckliga tillstånd begår,
men han kan vara ansvarig för själfva tillståndet. Han kan
t. ex. genom ett lastbart lefverne hafva kommit däri. Den
sjuke bär icke skuld för pliktförsummelse under sjukdomen,
men han kan hafva själf ådragit sig sjukdomen på ett
sådant sätt, att han därför bär skuld. Af det första bland
dessa exempel finna vi, att ansvarigheten förutsätter
kännedom om skillnaden mellan godt och ondt eller enligt det
etiska språkbruket medvetande om sedelagen. Det senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
