Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 13. När sultanen beder. Affärden från Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
FJORTONDE KAPITLET.
pannan och ropa: Länge lefve sultanen! När sultanen passerar de
i rad på moskéns gård uppställda högre militärerna, buga sig dessa
mycket djupt. Detta såg besynnerligt ut för mig, som var van att
se militärer hålla sig styfvare i ryggen än vanligt, när de helsa,
isynnerhet på högre personer. På den mattbelagda lilla trappan, som
synes till venster på bilden, gick sultanen in i moskén. Hans gång
var mycket smidig och lätt.
Efter vagnen följde fyra ytterst ståtliga hingstar, ledda af hvar
sin stallofficer. Dessa hingstar äro presenter af någon europeisk
konung eller kejsare. Och när sultanen efter slutad andakt i moskén
återvänder till sitt palats, så spännas de för vagnen. Sultanen sjelf
sätter sig då på kuskbocken och fattar tömmarne med egen hand.
Såsom läsaren kan finna, är allt anlagdt på, att både Gud och
menniskor, och kanske mest den förre, må gifva akt på, att sultanen
vill göra Gud den äran att bedja.
Efter andaktsstunden, som lär vara vid pass en half timme,
defilera trupperna för sultanen, som då står i ett fönster i moskén.
Vi hade icke tid att vara kvar, tilldess sultanen kom ut ur
moskén. Det gjorde också detsamma. Vi hade sett det förnämsta. Den
ångbåt, med hvilken vi skulle fara till Athen, var inom ett par
timmar färdig att gå. Vi aflägsnade oss derför skyndsamt, trängde oss
genom den packade åskådareskaran och lupo sedan mer än gingo.
Det var soligt och hett; vägen var lång, och vi hade en stor backe
mot oss. Om vi icke hade rest i dag, så hade vi måst stanna flere
dagar och vänta på nästa ångbåtslägenhet. Man kan nämligen icke
komma från Konstantinopel till Athen på jernväg.
På hotellet försökte man naturligtvis att kugga oss på pengar
en smula, men det lyckades icke. Vi togo våra saker och gåfvo oss
af. Rosendahl gick till den kejserliga turkiska banken för att taga
ut penningar. Jag gick till generalkonsuln. Denne hade ombesörjt
turkiska pass åt oss; ty sådana måste man hafva för att resa inne i
landet, ehuru de icke ofta efterfrågas. Derjemte gaf han oss
rekom-mendationsbref till de svenske konsulerna i Smyrna, Mersina etc.
Jag tackade förbindligast, tog mitt bagage och skulle gå. Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
