Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 71. I Tur. Färden till Sinai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 STADEN TUR.
63I
helgon. När vi voro der inne, bad presten, att vi skulle »offra
något till klostret». Vi gåfvo några francs.
Men huru skulle vi nu komma härifrån till Sinai? Det var en
annan fråga. Invid Tur bor en ung schweizare vid namn Kaiser,
som plägar gå resande till handa. Rosendahl och dragomanen gingo
dit. Kaiser var rest till Europa. Emellertid lyckades de ackordera
om kameler för 5 francs per dag och kamel, och Rosendahl kom
mycket glad tillbaka. Men deraf vardt intet. På klostergården hade
några kameler kommit in, som lågo der i solen. Men det var oss
omöjligt att få veta, hvem som skulle hafva dem. Ibland sades, att
de voro för oss, ibland sades annat. Riske, vår dragoman, sprang till
ryske konsuln och han till klostrets föreståndare. Allt förgäfves. Nu
kommo vi under fund med, att våra resehandböcker hade vilseledt
oss. Det är helt enkelt omöjligt att få kameler utan genom klostret.
Vi skulle hafva betalt hos abboten i Cairo. Det hade varit klokast.
Emellertid voro de kameler, som lågo på gården, ämnade åt oss.
Men priset skulle Sinaiklostret bestämma. Här hjelpte inga
invändningar. Vi voro fullkomligt i munkarnas händer.
Men att komma i väg var ingen lätt sak. I staden pågick stor
rättegång. Ett engelskt fartyg hade strandat och blifvit vrak i
närheten af Tur, och beduinerna hade plundrat det. Nu var
guvernören från Suez kommen för att hålla ransakning. Hans ångbåt afgick
redan klockan 8 på morgonen till Suez. Den hade då på släp flere
skutor med deras egare. Det var brottslingarna. I Suez skulle de
dömas. Och här i Tur hölls vittnesförhör. Deri voro äfven de
beduiner indragna, som skulle föra oss.
När vi tyckte, att väntan blef för lång, gingo jag och Riske till
guvernören. Med oss följde klostrets agent samt priorn
(föreståndaren). Guvernören tog emot oss vänligt, bjöd oss en kopp kaffe och
en pipa tobak samt språkade om allt möjligt. Aldrig brådt om!
Efter ett långt samtal fingo vi ändtligen männen lös. Ett papper med
arabisk skrift förevisades oss. Det sades handla om de beduiner, som
skulle följa oss. En biträdande arabisk tjensteman skref våra namn
derunder på arabiska och lemnade det åt priorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
