Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag ber om ursäkt, men äro ni inte de herrar, som räddades
ute på hafvet af William Penn?»
»Jo», svarade jag, »det äro vi.»
»Hvilken tur!» utropade den unge mannen med ett belåtet grin.
»Jag kunde just tro det, när jag såg er komma ut från herr Arundels
kontor. Jag hörde talas om det nere vid kajen, men ville gärna
höra det af er själfva. Kom in här i portgången», fortsatte han
och drog oss med sig. »Tala nu om alltsammans!»
Han talade fort med hög röst, och jag kände mig mycket böjd
för att skratta åt honom. Emellertid lyckades jag hålla mig
allvarsam och frågade honom artigt, hvarför kan var så intresserad af oss.
»A, jag ber om ursäkt. Jag glömde», sade han. »Naturligtvis
kunde ni inte veta det. Jag är anställd i tidningen Sidney Morning
Herald och måste skrifva litet om er. Ni nekar väl inte? Någonting
är jag tvungen att tala om, och då kan det så gärna vara sanning.»
Vi skrattade båda. »Ni är verkligen högst energisk», sade jag
och berättade sedan i största korthet våra äfventyr, under det att
hans penna flög öfver sidorna i anteckningsboken.
»Jag tackar så mycket», sade han, när jag slutat. »Kom och drick
ett glas med mig i kväll. Mitt namn är Briggs. Jag bor i Redfern.»
Innan jag hann svara, hördes ett våldsamt bråk ute på gatan,
och herr Briggs rusade genast ut för att se hvad som stod på.
»En häst, som skenat!» ropade han och svängde med sin penna.
»Hvilken tur!»
Vi skyndade ut och sågo åt det håll, hvarifrån bullret hördes.
En häst rusade i fullt sken längs King Street. Han var spänd för en
lätt dogcart, i hvilken sutto en dam och en herre i militäruniform.
Flickan — ty hon var knappt mera än ett barn — höll sig med bägge
händerna fast i skärmen, under det att officeren förgäfves försökte
hejda det rasande djuret. Lyckligtvis var King Street nästan folktom
vid denna tid, men jag förutsåg, att om hästen lyckades nå George
Street, kunde mer än en olycka inträffa. Därför sprang jag utan
vidare ut till midten af gatan och lyckades gripa tag i tygeln, då
djuret rusade förbi. För ett ögonblick förlorade jag balansen och
släpades med, men lyckades få ett nytt tag strax ofvanom betslet
och ryckte till så hårdt, att hästen tvärstannade. Genast
omringades vi af nyfikna, som ville hjälpa till att hålla hästen, hvilket
emellertid icke behöfdes, ty han stod där darrande utan att försöka
fortsätta sitt vilda lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
