Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni var mig en modig krabat!» utbrast officeren, i det han
hoppade ned och hjälpte damen stiga ur. »Vänta ett ögonblick, tills
jag hunnit föra denna dam ur trängseln. Jag önskar tala med er.»
De försvunno i en bod, och som det nu var flera karlar, som
höllo i hästen, tog jag Mikael under armen — ty han hade hela
tiden varit i min närhet — och gick skyndsamt därifrån.
Men vi hade icke hunnit långt, förrän vi hörde ett rop, och
när jag såg mig om, varseblef jag officeren, som skyndade efter oss,
åtföljd af herr Briggs och några andra.
»Bad jag er inte vänta?» sade han flämtande, när han kom
fram till oss. »Hvad menar ni med att gå er väg utan att ge mig
tid att tacka er?»
»Ni behöfde inte besvära er», svarade jag. »Någon annan hade
kunnat hejda hästen lika bra som jag.»
»Jag tror inte det», sade han och tryckte min hand. »Det såg
inte så ut. Men jag kan inte uppehålla er här och måste dessutom
återvända till min dam. Säg mig ert namn och er adress, så kan
jag komma och besöka er.»
»Mitt namn är Brook», svarade jag, »och hvad adressen beträffar,
har jag ingen än, ty jag har just nyss anländt till Sidney.»
»Brook!» upprepade officeren och betraktade mig noga. »Inte
den Brook, som blef räddad på hafvet?»
»Så ryktet går!» sade jag skrattande. »Jo, jag är den Brook
och här är den O’Brien, den andre, som blef räddad.»
Officeren räckte oss handen. »Det gläder mig att göra er
bekantskap», sade han. »Mitt namn är Woodward — major
Woodward. Ni måste komma och äta middag hos oss i dag. Öfversten
skall bli förtjust att få träffa er.»
Jag såg på Mikael, och båda brusto vi ut i skratt. »I de här
kläderna?» sade jag. »De äro de enda vi ha, ser ni.»
Woodward skrattade. »Ja, inte fästa vi oss vid det, om inte
ni gör det», sade han; »men jag tänker ni gör det, och därför
bestämma vi en annan dag. Ni skall väl ta in någonstans. Tala om
hvar det blir, så skall jag komma och hälsa på er.»
»Det skulle glädja oss mycket», sade jag. »Vi skola vara herr
Arundels gäster —»
»Arundel!» utbrast majoren. »Skola ni bo hos Arundel?»
»Ja», svarade jag. »Han har varit så vänlig och inbjudit oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
