Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. I hålvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kom, och icke hade någon idé om hvart den skulle gå, så
slingrande var dess lopp. Det var ett drygt arbete att komma utför, ty
underskogen var tät, och då och då vadade vi genom jättelika nässlor,
som nådde oss ända till höfterna. Det behöfdes verkligen icke, att
Ben varnade oss för dem, ty ingendera af oss önskade att ramla
omkull bland dem.
Slutligen kommo vi till en öppen plats, där ett kullfallet träd
låg som en stor båge öfver bäcken, och här föreslog Ben, att vi
skulle hvila.
»Klockan är strax tolf», sade han, »och det här är en lämplig
hviloplats. Tag af er ränslarna och låt oss äta middag.»
»Är det fråga om middag?» utbrast Mikael. »Det var roligt
att höra. Jag har inte tänkt på något annat ända sen frukosten.»
»En sådan storätare du är, Micky!» sade jag skrattande. »Jag
har godt af steken än.»
»Vänta, tills du varit på sjön lika länge som jag», sade Mikael,
»så får du se en sådan aptit en sjöman har. Och det är nog godt
och väl att tala om middag, men hvad skola vi få att äta?»
»Bröd och te», sade Ben lakoniskt.
»Bröd och te!» upprepade Mikael med stor missräkning. »Och
inte något annat?»
»Inte något annat», svarade Ben, »så vida inte ni kan skaffa
något bättre.»
»Mord!» utropade Mikael. »Menar ni, att ni fört oss så
lång väg för att vi inte skola få något annat att äta? Det är
öfverlagdt mord!»
Ben fnyste och började samla stickor och grenar, med hvilka han
tänkte göra upp eld. »Det finns en bit salt kött också», sade han.
»Salt kött!» utropade Mikael och sken upp. »Nå, det låter
höra sig. Men hvad skola vi få till kvällen?»
»A, jag tänker, att vi hitta på något, annars blir det väl uppror
i lägret.»
»Det blir det, det lofvar jag er», svarade Mikael. »Jag skall
säga er en sak. Medan ni och Jack göra upp eld, skall jag smyga
mig längs bäcken för att se, om jag kan skjuta något.»
»Det är bäst att låta bli, Mick», sade jag. »Du kan gå vilse.»
»Prat!» svarade han. »Det är inte gärna möjligt, så länge jag
håller mig utmed bäcken.»
Och så bar det af med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
