Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Striden på Booroowong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in i ett annat rum och öfverlämnade honom åt hans egna
funderingar.
»Ha, ha, ha!» skrattade Ben, »det där väntade du dig inte,
Peter. Nu äro ni endast nio. Hurra!»
Reid svarade intet, men vi hörde honom mumla något, som
om han utdelade några viktiga befallningar. Så blef det tyst ett
ögonblick, hvarefter vi hörde ett skarpt: »Nu!», och dörren bearbetades
med en yxa.
»Se så!» hviskade Ben. »Jag hör dem springa rundt huset. Gå
och bevaka fönstren!»
Vi skyndade till våra platser och stodo beredda. Det uppstod
ett ljud som när trä splittras, hvilket åtföljdes af två skarpa knallar,
som visade att Ben genast dragit fördel af det upphuggna hålet.
»Här ha vi dem, gossar!» skrek Sanderson på sin post, och
med ett brak gåfvo fönsterluckorna vika. Skott, eder och vilda skrik
följde, och när vi sprungo för att ta emot röfvarne, rusade dessa
redan in genom det öppna fönstret.
»Bevaka dörren, Uf!» röt Ben och rusade som en tiger fram
från förstugan. »Ut med dem, gossar! Ned med de kanaljerna!»
Han grep den närmaste i strupen och skakade honom, så att
tänderna skallrade i munnen på honom. Mikael och Mackenzie
kämpade tappert, drefvo tillbaka sina motståndare steg för steg utan att
ge dem tillfälle att skjuta, under det att jag, som plötsligt kom i
kollision med Tyke, tog honom på mina armar och kastade ut
honom genom fönstret med sådan fart, att två af hans kamrater, som
stormade in, tumlade öfver ända på marken utanför. Den, som Ben
fått tag på, lyckades slita sig lös och tänkte hoppa ut genom fönstret,
då en kula från Sanderson träffade honom i ryggen, hvarvid han
ramlade till golfvet med ett skrik. När de andra två märkte, att de
blefvo så ovänligt emottagna, skyndade de ut genom fönstret och
sprungo bakom hörnet efter sina kamrater.
Nu brakade det vid bakdörren, som blef inslagen, och ett gällt
skrik från Uf kallade oss dit.
»Stanna, där du är, Mac!» ropade Ben. — »Kom, gossar!»
Vi sprungo till förstugan, där Uf stred som en hjälte och stack
med spjutet i högra handen åt alla håll, medan han med den vänstra
svängde sin klubba öfver hufvudet. Kulor susade likt bin kring
våra öron, och efteråt förvånade det mig, att någon af oss
lämnades vid lif. Men vi trängde på i samlad trupp, och röfvarne togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
