Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Skyarna mörkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig själv. Det förnämsta veckomötet vid kåren, som
stabskaptenen brukat leda, fick jag övertaga.
Veckorna gingo. Mot slutet av november fick
stabskaptenen svåra smärtor i ryggen. Under flera dagar ville
doktorn ej säga något, men en kväll, då jag återvände från
ett möte, mötte jag honom på gården, och han meddelade
då att enligt hans mening borde den sjuka föras till ett
sjukhus för att röntgenfotograferas. En operation syntes
nödvändig. Jag kände som om det gällde att överlämna
det bästa och käraste man ägde åt bödeln. Att delgiva
stabskaptenen doktorns utslag var ej lätt. Hon gav
emellertid sitt samtycke, och genom vänners förmedling bereddes
en plats åt henne på ett av de största sjukhusen. Vi
beordrade en ambulans och hade fått löfte att den skulle komma
på söndagsmorgonen. Vi väntade förgäves hela
förmiddagen. På eftermiddagen skulle vi ha en musikfest på
kåren, vid vilken alla skulle medverka. Fortfarande ingen
ambulans. När klockan blev tio på kvällen, gjorde vi oss
i ordning att gå till vila. Klockan halv ett på natten kom
ambulansen, och då hade den förfärligt brått. Detta var i
början av december, och allt var försänkt i mörker. Vi
bodde fyra trappor upp, och endast den trånga, branta,
smutsiga kökstrappan kunde användas. Alla
huvudingångar hade stängts på order av myndigheterna. Först måste
vi skaffa varmt vatten i några flaskor. Under tiden bars
den sjuka på en bår ned till gården och ut på gatan.
Gatorna voro delvis betäckta med fotsdjup snö, med djupa
gropar och hjulspår, enär ingenting gjordes för att skapa
ordning. Färden till sjukhuset blev för den sjuka en
sannskyldig tortyr. Vi anlände dit klockan halv två på natten.
Överallt var det mörkt. Efter många formaliteter kom
stabskaptenen till slut till sängs i en sal för fjorton sjuka,
endast upplyst av en primitiv oljelampa av det slag vi
använde hemma. Hon förklarade att bädden var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
