- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1905 /
3

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Profnummer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter ett år fullkomligt uttömda, men
likväl vågade vi upphyra en större lokal.
Nu hade vi 5 rum, men mycket utgifter
och osäkra inkomster. Vi lefde i hoppet
att erhålla understöd ur
utskänkningsbolagets vinstmedel, men fingo intet.[1]
väcktes hos oss tanken på att begynna
emottaga tvätt och strykning, för att
möjligen på detta sätt kunna samla något
till hyran. Emedan föreningen icke hade
pengar att inköpa strykjärn o. d., erhöllos
dessa såsom lån af medlemmar, hvilka
ägde sådana; den ena gaf en strykugn
och järn, en annan såar och tvättbunkar,
och på detta sätt fingo vi företaget i gång.
Arbete anskaffades af tjänarinnorna själfva
från de familjer, i hvilka de tjänade. Till
en början var det dock obetydligt, som
erhölls, men det dröjde icke länge, förrän
inrättningen fick godt namn om sig och
nu sysselsätter den ett tiotal personer. Då
tjänarinnehemmet grundades, påstodo
husmödrarna, att det blott var till för lata
tjänarinnor, hvilka där skulle underhållas,
men så snart tvätt- och strykinrättningen
i samband med hemmet upprättades,
tystnade detta prat af sig själft. »Där arbetas»,
heter det nu, »föreningen understödjer
således inte lättingar.»

Föreningens ekonomiska verksamhet har
i många afseenden varit ett stöd för dess
principiella. Hemmet,
platsförmedlingsbyrån och tvättinrättningen äro på samma
ställe och skötas af en och samma person.
Endast det har möjliggjort företagets
upprätthållande, att det omhänderhafts af
anspråkslösa personer, hvilka arbeta icke
endast för pengar, utan af kärlek till
sina medsystrar. Mycken uppoffring har
sannerligen fordrats, men den har också
gifvits.

Något senare grundades en
matservering och bageri, men dessa buro sig icke
och måste därför efter någon tid
nedläggas.

Ekonomiskt understöd har föreningen
erhållit af ett par enskilda personer och
senaste år af stadsfullmäktige[2], inalles
under dessa sju år c:a 2,500 mark. Många
gånger har visserligen nöden varit stor,
men den har blott eggat till nya
sträfvanden.

Då föreningen började, väckte den hån
och bestörtning. »Till och med pigorna!»
hette det. Man hade visserligen redan
vant sig vid att arbetareföreningar existera,
man gaf t. o. m. erkännande åt deras
verksamhet, men tjänarinnorna var man
icke van att betrakta ens som arbeterskor,
hvilka hafva rätt att sammansluta sig. De
fingo icke räkna sig till arbetarna, icke
till herrskapen, de bildade ett stånd, som
hvarken här eller där hade fotfäste.

Då tjänarinneföreningen begynte
diskutera missförhållandena i tjänarinnornas
ställning, främst frågan om den alltför långa
arbetstiden, väckte detta bland
husmödrarna en verklig storm. Hvar två möttes
blef tjänarinnefrågan den tredje i
sällskapet. Tidningarna vägrade slutligen att
emottaga artiklar i frågan, ty dessa
strömmade öfver dem likt hagel från himlen.
Jag har aldrig sett någon fråga intressera
så många människor, som tjänarinnefrågan
gjorde. Det är denna artikelflod vi hafva
att tacka för opinionens förändring. Det
finns nämligen en mängd husmödrar, hvilka
försöka ordna det så väl för tjänarinnorna
som det enligt deras synpunkt för en
arbetare kan ordnas. Dessa husmödrar kunna
icke inse hvarför det klagas, då enhvar
gör sitt bästa. Men dessa artiklar, i hvilka
husmödrarnas bitterhet urladdade sig,
öppnade de allvarligt tänkandes ögon att se,
att mycken råhet och inhumant bemötande
förekom, öfver hvilket tjänarinnorna hade
fullt skäl att klaga.

Under de sju år vi arbetat hafva vi
vunnit en hel hop små segrar. Redan
finnes ett stort antal husmödrar, hvilka
erkänna att rörelsen är berättigad och
t. o. m. nödvändig. Förhållandena i de
enskilda hemmen hafva äfven delvis
förändrats; man har åtminstone i en del
familjer tagit hänsyn till tjänarinnornas
önskemål, ehuru dessa, då de första
gången tagits till tals, synts husmödrarna
omöjliga att förverkliga.

Tjänarinnefrågan är af det slag, att den
fordrar långvarigt och outtröttligt arbete.
Man måste äga ett fullt förtroende till det
rättvisa i saken och en stark tro på dess
framgång, äfven om det stundom synes
som om de föreslagna förbättringarna i
tjänarinnornas ställning under nuvarande
förhållanden vore omöjliga att genomföra
därför att i tjänarinneyrket flera
arbetsgifvare stå emot en arbetare, medan det
i andra yrken är tvärtom.

Tjänarinnerörelsens första betingelse är
litteratur i frågan, ty bland tjänarinnorna
själfva finnes en stor mängd, hvilka icke
inse tjänarinnerörelsens syftemål. Detta
måste klargöras för dem, ty blott så skall
rörelsen vinna större understöd. Och
framför allt måste allt hvad möjligt är
göras för höjandet af deras bildning, ty
striden måste stridas med bildningens
vapen och krafter. Det tjugonde seklet
fordrar fria arbetare, hvilka känna sina
skyldigheter, men också fordra sina
rättigheter. Vi få icke mera nöja oss med nåd,
utan vi begära rättvisa. Det är detta
tjänarinneklassen fordrar och för detta den går
till strid.

Helsingfors, februari 1905.

                                Miina Sillanpää.

(Öfvers. från finskan af fru Hedvig Gebhard.)
illustration placeholder

De holländska tjänarinnornas
föreningsrörelse.



Då undertecknad under förlidet år fick
tillfälle att under den stora internationella
arbetarekongressen besöka Holland, sökte jag
äfven komma i förbindelse med den holländska
tjänarinneföreningen, hvilket äfven lyckades,
och får jag här för föreningens medlemmar
gifva en liten redogörelse huru kollegerna
där arbeta och sträfva och hvars
eftersträfvansvärda exempel må sporra oss till fortsatt
kamp mot allt det som nu trycker på
tjänarinnorna här hemma i Sverige.

Det första initiativet togs från borgerligt
håll genom sammankallandet af ett möte till
ändamål att organisera kvinnorna i allmänhet,
hvarvid en tjänsteflicka anmodades att tala.
Följden blef att en tjänarinneförening
bildades med 15 medlemmar, hvilken nu har
utveckladt sig till att omfatta cirka 160
medlemmar.

Tjänarinneföreningens fordringar äro:

10 dagars semester årligen med bibehållen
lön samt kostpengar; två fria kvällar hvarje
vecka från kl. 8 för att kunna besöka
föreningens klasser, där undervisning lämnas i
strykning, hushållsskötsel med flere ämnen;
vidare fritid hvarannan söndag från 9 till 1
f. m. och hvarannan söndag från 2 till 11
e. m. Ensam tjänarinna begär ledighet hvarje
söndags kväll från kl. 8 e. m. samt
hvarannan söndag från 9 till 11 f. m. För dem
som tjänar men icke sofver i huset begäres
12 timmars arbetsdag från kl. 8 f. m, till kl.
8 e. m. samt full kost. Det senare emedan
det händer att tjänarinnan sändes bort före
middagen, som där i landet ätes mycket sent
(vid sju eller half åtta tiden).

Bland de damer, som meddelade dessa
upplysningar, befann sig äfven systern till
den tjänstflicka, hvilken i Haag förestod
föreningens platsanskaffningsbyrå och hon
meddelade att systern till en början skötte
detta platsanskaffningsåliggande samtidigt som
hon tjänade i privat hus. Emellertid blef
detta arbete för mycket att kunna utföras på
fritiden, hvarför hon måste frångå sin
anställning för att som aflönad helt ställa sin kraft
i organisationens tjänst.

Denna platsanskaffningsbyrå är nu
själfunderhållande och lämnar öfverskott, som
användes till föreningens bästa, bland annat till
understöd för tjänarinnor, som äro utan plats
och till the för föreningsmedlemmarna vid
kurserna.

I afgift till byrån betalar de fruar som
önska en tjänarinna en afgift af 2 gulden
(cirka 3 kronor), men äger för detta belopp
att fri från vidare kostnad få göra ombyte
på tjänarinna under de följande sex
månaderna, efter hvilken tid ny afgift skall
erläggas i händelse ny tjänarinna skulle
behöfvas. Föreningsmedlemmarne betalar
ingenting till byrån för erhållna platser, men
utom föreningen stående hvilka genom byråns
förmedling erhållit platser betala en afgift af
50 cent (cirka 75 öre). Byrån har äfven ett
eget bibliotek, hvarifrån
föreningsmedlemmarne, utan afgift, äger rätt att få låna
böcker. Föreningen, hvilken som förut är nämnt
består af cirka 160 medlemmar, har nu skaffat
sig egen demonstrationsfana. Till föreningen
betalar hvarje ledamot en afgift af sex cent
per vecka, af hvilket belopp en cent afgår
till föreningens tidning, som utkommer hvarje
månad samt en cent till sjukkassan.

*     *
*



Föreningen möttes vid sitt första
sammanträdande af stort misstroende och motstånd,
hvilket dock nu börjar på att försvinna. Det
enda som man fortfarande har emot
föreningen är dess socialdemokratiska principer och
benämnes föreningen af de fruar, som äro
motståndare till tjänarinnornas organisation
som den socialistiska föreningen.
Föreningens medlemmar äro emellertid betraktade
som den bästa klassens tjänare och finnes
det därför en stor förfrågan efter de
tjänarinnor som tillhöra föreningen. Fruar kunna
äfven tillhöra föreningen mot en afgift af tre
gulden pr år, men äro endast betraktade som
passiva medlemmar utan inflytande i
föreningens angelägenheter. Enda förmånen som
dessa passiva medlemmar ha i föreningen är
att de vid behof få sina tjänarinnor från
föreningen kostnadsfritt och ha dessutom rätt
att vara närvarande å föreningens årsmöte.

Byrån består af tvenne rum, af hvilket det
ena begagnas till klassrum och sammanträden.
I hyra betalar byrån för denna lokal två och
en half gulden pr vecka eller cirka kr. 3:75.

I Holland afhölls för en tid sedan en allmän
tjänarinnekongress, hvarvid förutom
föreningsrapporterna, äfven diskuterades en mängd
mycket intressanta frågor såsom: särskilda
skiljedomstolar för afgörande af husliga

[1] I Finland disponera städernas
stadsfullmäktige i och för allmännyttiga ändamål en
del af den vinst, som göres af
utskänkningsbolagen, genom hvilka brännvinshandeln är
monopoliserad.
[2] Af de förutnämnda dispositionsmedlen.
Öfvers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:11:59 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tjanbladet/1905/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free