Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den anglikanska gudstjänsten
vilket på uppdrag av Klemens VII
gjorts av den spanske kardinalen
Francis de Quifiones. Utmärkande
för Quifones” breviarium var dess
enkelhet (antifoner, responsorier,
versiklar och en stor del hymner
voro utelämnade; i senare upplagor
återinfördes emellertid antifoner)
och dess användning av bibeln i
långt större utsträckning än vad
som förut varit fallet. Psalmerna
fördelades så, att alla en gång ge-
nomgingos under veckan; största
delen av bibeln förelästes en gång
under året. Innan breviariet 1568
förbjöds, hade det utgått i över
hundra upplagor.
Det andra för den anglikanska
reformationen mycket betydelse-
fulla arbetet var utgånget från den
tyska reformationen, nämligen den
Kölniska kyrkoordningen (1543),
vilken på ärkebiskop Hermann av
Wieds uppdrag utarbetats av Me-
lankton och Bucer, huvudsakligen
på. grundval :av Osianders kyrko-
ordning för Brandenburg och Närn-
berg (1533).
Liturgiska reformer under
Henrik VIII.
Under Henrik VIII företogos inga
viktigare förändringar i gudstjänst-
ordningen. Sedan Coverdales bi-
belöversättning utkommit 1535, på-
bjöds att i varje kyrka en bibel
skulle sättas upp, för att man skulle
få tillfälle att läsa densamma, och
1543 förordnades, att varje söndag
och helgdag under hela året ett ka-
pitel av Nya Testamentet skulle utan
förklaringar läsas efter Te Deum
och Magnificat. Den märkligaste
liturgiska nyheten var den engelska
litanian (1544), vilken fortfarande
användes till största delen oföränd-
rad. Den härleder sig otvivelaktigt
från ärkebiskop Cranmer.
När tronen bestegs av Edvard VI
(1547), kommo reformationens män
105
till makten. Ärkebiskop Cranmer
"sökte gå en självständig väg, men
måste så småningom allt mera
vika för ytterlighetsmännen. Ut-
vecklingen gick raskt. Redan år
1547 förordnades genom kungligt
påbud, att epistel och evangelium
skulle läsas på engelska vid hög-
mässan, en postilla utkom för att
användas vid gudstjänsten, och en
del förändringar vidtogos i brevia-
riegudstjänsterna. Åtskilliga cere-
monier avskaffades. Följande år ut-
kom en ny nattvardsordning på
engelska. Predikan förbjöds på
grund av opposition inom många
församlingar. Under tiden pågick
arbetet med en ny handbok (Book
of Common Prayer), vilken utkom
och blev lag 1549.
Första handboken 1549.
Den första handbokens tillkomst
är ganska dunkel. Säkert är, att
Cranmer har haft en stor del i den-
samma. I den kommitté, som hade
i uppdrag att utarbeta handboken,
sutto kyrkans främsta representan-
ter från båda lägren. Men förhänd-
lingarna vid den synod (convo-
cation), där den framlades, äro så
gott som okända, då protoköllen
förstördes vid den stora eldsvådan
i London 1666.
Syftet med den nya handboken
angavs i ett förord. Man önskade
få en enhetlig gudstjänst för hela
riket och förenkling i ordningen.
Psalmerna skulle användas i ord-
ningsföljd, och hela bibeln eller åt-
minstone största delen därav ge-
nomgås kapitel för kapitel. För att
möjliggöra detta strökos antifoner,
responsorier och invitatorier. Man
märker i detta inverkan från Qui-
fones. Nattvardsgudstjänsten (hög-
mässan) inledes med Fader vår och
en kollekt, varefter följer introitus,
bestående av en hel psalm, niofal-
digt Kyrie, Gloria, Salutation och
; 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
