Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Carl Allan Moberg
utanför ett »dodekachordon>. Väl
är det sant, att de flesta gregorian-
ska sånger hålla sig inom ett vida
beskedligare omfång «(oftast en
nona), men ej desto mindre före-
komma tillräckligt många fall, där
den h. Bernhard fick användning
för sin musikfientliga slaktarkniv.
På dylikt sätt beskurna melodier i
en handskrift, varom man eljest
kanske ingenting vet, ge en värde-
full ledning vid proveniensfrågans
bedömning, men än mer av vikt är
dock möjligheten att tämligen ingå-
ende konstatera cistereienserordens
styrka inom de olika stiften i Sve-
rige. Flera forskare äro som be-
kant eniga om att tilldela den h.
Bernhards orden ett avgörande
inflytande på «utbildningen av
Sveriges äldsta liturgiska tradi-
tion.
En annan tradition representeras
av dominikanerna, den orden, som
från 1220-talet och framdeles intill
reformationstidens inbrott utövat
ett ständigt växande inflytande på
den svenska kyrkans utbyggnad
och de lärda studiernas utveckling.
Både dominikaners och francisca-
ners betydelse för den latinska poe-
sin också i Sverige har varit länge
känd och kunnat i allt högre grad
påvisas. Med den accentuerade,
rytmiskt likformigt byggda poesins
allenaherravälde från slutet av
1100-talet följde uppkomsten av en
friare kyrklig komposition, som i
högre grad än någonsin tillförne
tog intryck av, ja till och med upp-
blandades med profanmusik. Där-
vid förtjäna den svenska religiosi-
tetens bidrag en ingående undersök-
ning, ej minst den tradition, som
fick fäste inom Birgittinerorden med
dennas originella bidrag till den li-
turgiska musikens redan förefint-
liga grundfond: det Marianska
veckoofficiet.
Överhuvud är senmedeltidens
musik av stort historiskt intresse
men föga känd hittills. De under
starkt österländskt inflytande på
800-talet uppkomna formerna trop,
sekvens, rimofficium, accentuerad
hymn blevo av en oerhörd betydelse
för icke blott kyrkans utan hela
den västerländska tonkonstens ut-
veckling. Liturgiskt sett inneburo
de intet av större värde, litterärt och
musikaliskt skulle de alla inemot
medeltidens slut förvildas, men bilda
under sin gemensamma blomst-
ringstid, omkring 200 år (1150—
1350), ett av den västerländska kul-
turens älskligaste uppenbarelser.
Dessa verk angå i eminent grad den
litteraturhistoriska forskningen, ha
ej heller av denna förbisetts. Det
55 band omfattande samlingsverket
Anälecta Hymnica medii g2vi har
under åren 1886—1919 utgivit
många tusen troper, sekvenser,
hymner och fullständiga rimoffi-
cier, ja deras sammanlagda antal
torde uppgå till c:a 30- å 40,000.
Vad som undgått detta väldiga
verks utgivare och medarbetare är,
så långt jag för Sveriges vidkom-
mande kunnat konstatera, så för-
svinnande litet, att de ur dess mate-
rial dragna slutsatserna knappast
kunna rubbas genom ett och annat
fynd av nya texter.
Främsta intresset bör under så-
dant förhållande ägnas de nya for-
mernas musik: tonarter, tonsystem,
periodbyggnad och stil. Den senare
medeltiden karakteriseras av den
folkliga musikens starkare inverkan
på kyrklig. Men den profana ton-
konsten använde sig av andra ton-
arter än den gregorianska koralen,
dess tonsystem kände till andra,
den kyrkliga konsten främmande
eller åtminstone officiellt av henne
icke erkända intervall, dess upp-
byggnad och stil var härledd ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
