Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Bengt Cnattingius
tvistsömsbroderier behandlas i an-
slutning till den kända Fogdö-bo-
naden, och slutligen framdragas
några vävsömsbroderier, bland vil-
ka altarbrunet från Norderöns kyr-
ka väl är av mest intresse.
I slutkapitlet om svenska brode-
rier med guld, silver, silke och pär-
lor får man först en utomordentligt
klar bild av den mycket produktiva
Vadstena-skolans verksamhet. I
denna . urskiljas tre stilar, de två
första karakteriserade av att söm-
naden utföres direkt på bottentyget.
Det kanske förnämsta arbetet i stil
I är Linköpings domkyrkas altar-
brun i Östergötlands museum, och
i stil II ett altarbrun i Vadstena
klosterkyrka. Utmärkande för stil
HI är, att broderierna appliceras
färdiga på tyget, som nu är ett tjoc-
kare stoff. Hit höra några mäss-
hakar och dalmatikor i Linköpings
domkyrka samt framför allt biskop
kyrka (dep. i Stat. Hist, museum).
Vid sidan av Vadstena-skolan ver-
kade en ateljé i Stockholm, som
höll sig mera å jour med moderikt-
ningarna än den konservativa Vad-
stena-skolan men utmärkes av me-
ra kraftig form och grällare färg.
Med visst fog kan den store kyrk-
målaren Albertus Pictor »pärlstic-
kare» räknas hit, och av denna
skolas förnämsta arbeten må näm-
nas en mässhake från Kvarsebo och
det = inskriftförsedda = altarbrunet
från Ödeby i Örebro museum.
Det utomordentliga verkets höga
kvalitet har emellertid en avigsida.
Priset och den starkt begränsade
upplagan har förvandlat det till en
lyxartikel, som knappast nås av den
intresserade allmänhet, som just i
dessa dagar känner behovet av en
utförlig skildring av våra medeltida
textilskatter.
Bengt Cnalltingius.
Kettil Karlssons mitra från samma =
Musikken i. gudstjenesten ’!".
Jeg vil gjerne med nogen ord faa
fremlegge mit syn paa musikkens
betydning for gudstjenesten og paå
hvordan det bedst vil la sig gjore at
lose prestens og organistens felles
opgave i kirken.
Den intime forbindelse mellem
religion og musik er ikke av ny da-
tum; den kan fores tilbake til zxeld-
gammel tid. Den hellige skrift gir
os tydelige vink om i hvilken ut-
strekning tonene blev benyttet som
formidlende faktor i gudsdyrkelsen.
Vi herer om assyrerne, &egypterne
og grekerne hvorledes de opfattet
musikken som ufravikelig forbundet
med gudsdyrkelsen. Den greske fi-
losof Plutarch sier i sit verk »De
musica»: »Det er menneskeheten en
hellig og ledende pligt at synge hym-
ner til guderne, som har tildelt men-
neskene en artikulert stemme.» —
Har gudsdyrkelsen behov for mu-
sikken som formidler, er paa den
anden side kunsten i meget stor
gjeld til religionen for al den inspi-
ration som den fremfor alle har git
og fremdeles gir den. Der er sagt,
og det holder vistnok stik, at mindst
fjerdeparten — kanske tredjeparten
— av al den bedste musik som idag
staar til vor raadighet, horer kir-
ken til.
I lang tid var kirken faktisk mu-
1 Tal inför teologie studerande i Oslo. Infört i »Under Kirkehvelv», som tillika
är organ för Norges Organistforening, i vilken organist W. Huus-Hansen är Formand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
