Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Ett kapitel om predikans genesis
där vi bestänka vårt dammiga hjärta och våra så lätt dammiga pre-
dikotankar ur Guds levande källsprång. Och vi må läsa Bibeln på
det gamla sättet på knä under bön, för att själva få och sedan kunna
giva andra dess uppbyggelse, för att tryggt kunna säga våra åhörare,
att de ock skola läsa sin gamla Bibel på det gamla sättet såsom Guds
eget ord till oss, säga dem, att ingen forskning och ingen kritik kunnat
ändra det minsta i detta, att Gud talar till oss i Bibeln. Sedan må
vi naturligtvis efter råd och lägenhet följa med forskningarna och
läsa Bibeln på det nya sättet, med historisk syn samt med exegetisk
och annan vetenskap till hjälp. Om vi bortse från oandlig, blott
destruktiv och konstruktiv bibelkritik, blir alltid kunnigheten till
gagn, och den tid är snart inne, då det nya sättet att historiskt be-
döma Bibeln blir lika given landvinning för alla som den kopernikan-
ska världsbilden. För vår predikoberedelse blir det emellertid huvud-
saken, att vi läsa Bibeln som barn, — som barn allena är det ju vi
överhuvud komma i förbindelse med Gud — att vi skjuta undan alla
spörsmål utom det ena: vad Gud täckes tala till själen, att vi bliva
idel öra för att höra och idel öga för att se och idel tro för att taga
emot, när vi läsa vår Bibel. »Endast en ställning till Gud är betryg-
gande — det är barnets till den store, över allting vördade, älskade
och trodde Faderns ord.> (I. D. Wallerius.)
2. Närmast Bibeln äro de böcker att räkna med, som direkt
befordra vår predikans andliga värden. Främst må här nämnas de
gamla klassiska auktorernas predikningar och andra uppbyggelse-
skrifter. De böra nämnas främst också därför, att de användas minst
i våra dagar. Detta medför undernäring i förkunnelsens kost; mången
blandar bark i brödet eller ger blott »snömos» för bröd. Med rätta
säger den stundom djupsynte Ragnar Jändel: »En konfessionslös
religion blir till sist detsamma som ingen alls. Den lever och har sin
varelse bland molnens gyekelbilder. Det måste ånyo skapas sam-
lande symboler, former, som kunna kännas som allmängiltiga. Från
de litterära och privata meditationerna måste religionen åter föras ut
till folket som närande bröd, bli liv, enskilt liv och samlande liv.»
Men för att kunna ge ut kristendomen såsom »närande bröd» må vi
hämta kärna och must ur klassiska uppbyggelseskrifter genom bruk
av dem i sådant syfte. Vilket ymnighetshorn är icke Luther ännu i
dag för teologi och parenes! Glädjande är, att Diakonistyrelsens för-
lag ånyo utger även andra rangförfattares arbeten. Arndt, Bengel,
Roos, Scriver, Schartau må särskilt nämnas, och Schartau särskilt
understrykas ej för att framhäva honom personligen framför andra,
men därför att han visat sig som ingen annan kunna rikta och förädla
predikanter, även av medelmåttor göra synnerligen dugande homi-
RT SRRSSTSARESET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
