Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller henne, och under hela middagen och även
sedan, under tiden som förflöt, innan den musikaliska
underhållningen började, följde jag oavvänt deras
minsta rörelse och ögonkast. Middagen var, som
middagar bruka vara: tråkig och högtidlig. Rätt
snart började musiken.
Ack, hur väl minns jag icke varje minsta detalj
från den aftonen! Jag minns, hur han gick efter
fiolen, öppnade lådan, tog av täcket, som någon dam
broderat åt honom, tog upp fiolen och började
stämma den. Jag minns, hur min fru med en konstlad
likgiltig min, under vilken jag kunde se, att hon dolde
en stark rädsla att brista i skicklighet, steg fram och
satte sig vid pianot och efter sin vana spelade några
löpningar, hur han lät höra ett piccicato på fiolen och
hur noterna ställdes upp. Och sen minns jag, hur
de kastade en blick på varandra och började. Han
tog de första ackorden. Hans ansikte fick ett
allvarligt, strängt, sympatiskt drag, med varsamma
fingrar knäppte han på strängarna. Pianot svarade
honom. Och så gick det löst.”
Posdnyschef hejdade sig och gav flera gånger
ifrån sig sitt egendomliga ljud. Han ville börja
tala igen, men hindrades ånyo av en snyftning
genom näsan.
”De spelade Kreutzersonaten av Beethoven”,
fortsatte han. ”Har ni hört det första prestot? Har ni
hört det? O!” ropade han. ”O! O! Den är något
förfärligt, den sonaten! Särskilt den delen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
