Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt var likadant igen. Än glänste en stråle av
hopp, än brusade ett hav av förtvivlan, bara
plågor, bara plågor, bara ängslan, bara ett och
detsamma. Han hade det förfärligt tråkigt, när han
var ensam, och ville därför kalla på någon, men han
visste på förhand, att det i andras närvaro skulle
bli ännu värre. ”Om jag ändå finge morfin igen,
så att jag kunde somna bort. Jag skall säga till
honom, doktorn, att han tänker ut något nytt.
Detta går ju inte, det går inte.”
En timme, två timmar förflyta på detta sätt. Nu
ringer det i tamburen. Är det kanske doktorn?
Ja, just, det är doktorn, en frisk, kraftig, fet, lustig
man med ett uttryck, som ville han säga: ”Vad,
ni har bestämt blivit förskräckt för något, men vi
ska’ strax ställa allt tillrätta för er.” Doktorn vet,
att detta uttryck icke passar här, men han har
redan en gång för alla tagit på sig det och kan icke
taga av det utan liknar en människa, som alltifrån
morgonen klätt sig i frack och går omkring och
avlägger visiter.
Doktorn gnuggar händerna hurtigt och förnöjt.
— Jag är kall. Det är en ordentlig frost. Låt
mig värma mig, säger han med ett sådant uttryck,
som om man bara måste vänta litet, tills han värmt
sig; sedan skall han göra allt bra.
— Nå, hur står det till?
Ivan Iljitj känner, att doktorn skulle vilja fråga:
”Hur stå affärerna?” men att också han känner, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
