Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sockerskålen, ett sätt att triumfera öfver Tom som nära nog
var outhärdligt. Men Sids fingrar släppte taget,
och skålen föll på golfvet och gick i kras. Tom blef
helt förtjust — så förtjust, att han till och med höll
tungan i styr och teg. Han föresatte sig att icke
säga ett ord, icke ens när tanten kom in igen, utan
sitta alldeles tyst tills hon frågade, hvem som begått
ofoget; då skulle han tala om det, och det skulle bli
den härligaste sak att få se, hur denna gunstling
och mönstergosse »fick på huden». Han var så
proppfull af triumferande glädje öfver hvad som
skulle komma, att han knappt kunde lägga band på
sig, då den gamla frun kom in och stannade framför
spillrorna af sockerskålen och slungade blixtar af
vrede öfver glasögonen. Han tänkte för sig själf:
»nu smäller det!», och ögonblicket därpå låg han
sprattlande på golfvet. Den mäktiga flathanden
höjdes för att ge honom ännu ett slag, då Tom skrek:
»Nej, stopp nu, hvarför ska’ du klå mig? Det
ä’ Sid, som slagit sönder den!»
Tant Polly upphörde förbluffad, och Tom
väntade sig ett uttryck af välgörande medlidande;
men sedan hon återfått målet, sade hon endast:
»Hm . . . Nåja, lite stryk skadar inte — du
passar nog på en annan gång, då jag inte ä’
närvarande, och gör något okynne.»
Sedan kände hon samvetsförebråelser och
längtade att få säga honom något vänligt och
kärleksfullt; men hon fruktade, att detta kunde utläggas
som en bekännelse å hennes sida, att hon haft orätt,
något som disciplinen förbjöd. Så fortfor hon att
tiga och gick till sina göromål med bekymradt
hjärta. Tom satt och tjurade i ett hörn och
öfverdref sin sorg. Han visste, att hans tant i sitt hjärta
låg på knä för honom, och i detta medvetande var han
full af trumpen belåtenhet. Han ville icke hänga
ut någon skylt, och hennes ville han icke se; han
visste, att litet emellanåt en längtansfull blick
kastades på honom genom en slöja af tårar, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
