Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var någonting i tant Pollys sätt, då hon
kysste Tom, som förjagade hans tungsinthet och
åter gjorde honom lycklig och lätt om hjärtat. Han
gick till skolan och hade den turen att ett stycke
därifrån stöta på Becky Thatcher. Hans lynne
bestämde alltid hans handlingssätt. Utan ett
ögonblicks tvekan sprang han fram till henne och sade:
»Jag handlade allt fasligt illa mot dig i dag,
Becky, och jag ä’ så ledsen öfver det. Jag ska’
aldrig, aldrig mera göra om det, så länge jag lefver
— låt oss nu bli goda vänner igen, säg?»
Flickan stannade och såg honom föraktfullt i
ansiktet.
»Jag blir er tacksam, om ni håller er för er själf,
herr Thomas Sawyer. Jag kommer aldrig mer att
tala till er.»
Hon knyckte på hufvudet och gick vidare. Tom
var så förbluffad, att han icke ens hade nog
själsnärvaro att, innan det rätta ögonblicket var förbi,
säga: »Hvem tror ni bryr sig om det, fröken näspärla?»
Alltså teg han, men var icke desto mindre i ett
väldigt raseri. Han gick in på skolgården, dyster och
surmulen, cch bara önskade, att hon varit en pojke, och
utmålade för sig, hur han då skulle ha klått henne.
Om en stund mötte han henne och uttalade i
förbigående en bitande anmärkning; hon gaf en i utbyte,
och brytningen var nu fullständig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
