Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till vänster. Det var en reslig yngling om föga mer än tjugo år
med ett ljuslätt vackert ansikte, livliga blå ögon och ett drag kring
den friska, av ljust skäggfjun lätt skuggade munnen, vilket
antydde mod och beslutsamhet, blandat med en viss portion äventyrslusta.
Harnesket satt som gjutet kring hans smidiga kropp och
uppbars med en lätthet, som föga tydde på trötthet efter en lång
färdvägs mödor.
Voro de båda ryttarne i mycket olika, så buro de dock samma
vapen i sina sköldar, den vita svanen i blått fält, och en
uppmärksam betraktare skulle nog även i deras ansiktsdrag upptäckt
vissa likheter. Också voro de far och son. Ryttaren till höger var herr
Arvid Svan till Svanås i Småland och den till vänster hans son,
junker Gösta Svan. De hade färdats från fädernegården Svanås
i Norviddinge härad i Småland den långa vägen upp till Trögds
härad i Uppland, och detta i avsikt att deltaga i konung Sigismunds
kröning, som skulle hållas i Uppsala vid denna tid, efter
att länge ha varit uppskjuten på grund av konungens obenägenhet
att ingå på de fordringar, vilka blivit framställda, dels av rådet,
dels ock av det svenska prästerskapet, men framför allt av
hertig Carl av Södermanland.
Fastän lutheran till trosbekännelsen, hörde dock Arvid Svan,
liksom största delen av den småländska adeln, till dem, som slutit
sig till Sigismund. Han hade gjort det dels av tillgivenhet för
Vasahuset och den inom detsamma en gång fastställda arvsföljden,
dels ock av fruktan för hertig Carls kända maktlystnad, vilken
han befarade syftade åt att sätta Sveriges krona på eget huvud.
Och då genom fränder och vänner vid konungens hov kommit till
hans kunskap, att denne vid sin kröning gärna såge sig omgiven
av så många pålitliga vänner och anhängare, som möjligt,
synnerligast som hertigen infunnit sig med stor makt, hade han,
ehuru annars hårt fästad vid fädernegården och föga benägen att
blanda sig i dagens strider, dock icke tvekat att hörsamma
konungens kallelse. Dessutom gåve ju honom denna kröningsresa
ett välkommet tillfälle att föra sin son ut i världen, kanske få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
